Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1854, sida 3

behagar ock gömma bref bland blommorna. — ,Hva d bref! aldrig en ral ... Den olycklige sprätten bedyrade ifrigt sin oskuld, till dess frun kom ut och blandade sina gäckerier med mannens förebråelser, och slutligen då den anklagade fortfor att neka, framtogs en biljett ur buketten. Nå, min herre, kan ni ännu neka? frågade hennes man. Derpå uppvecklade hon papperet och läste under skallande skratt: ,Glöm ej de gamla stöflarne, som ni har lofvat mig.