Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1854, sida 3

Styckegods. Ä Ryska spioner I arv allierades läger. En af Timess korrespondenter berättar i ett bref af den 3 November följande anekdoter från krigsthestern. En besynnerlig bändelse skall i dag hafva egt rum i vår arme, som, i fall den verkligen tilldragit sig, både bevisar fiendens fintlighet och å andra sidan vittnar om en betydlig brist på sinnesnärvaro hos en del af våra officerare. En person i fransk officersuniform spatserade långsamt och kallblodigt genom våra linier midt på dagen, visade sig höflig och förekommande mot enhvar som han mötte, inledde ett samtal med dem som befunno sig i närheten, rökade, pratade och skrattade samt fick slutligen i gång ett samtal om de svaga och befästade punkterna af vår ställning i riktningen mot Balaklava. Våra officerare, hvilka icke anade nägot, uttalade fritt sina meningar, utpekade våra svaga punkter och talade öppet om svårigheten vid vår ställning. Slutligen blef en officer af 19:de regimentet, som hade ett någ t mer öfvadt öra än bans kamrater, uppmärksam på den fremmande accent och den egendomliga dialekt, hvari den föregifne Frans mannen uttryckte sig, hvilket likväl knappt skulle hafva väckt misstanke hos någon annan än en infödd Fransman. Officern fruktade likväl ännu alltjemt att begå ett obehagligt misstag och kunde sjelf icke ge nast hitta på något medel att upptäcka sanningen. Emellertid afsände han dock ett bud oll sir Colin Campbell för att underrätta honom att bland dem fanns en person, hvilken han misstänkte vara en rysk spion. Den föregifne Fransmannen var emellertid icke så lätt att fånga. Hons snabba blick hade märkt att ett bud blef afsändt, och han drog sig derför småningom från våra linier bort emot dalen, men på ett så naturligt sätt, att de, hvilka officern meddelat sin misstanke, ej visste hvad de skulle tro, och då han derigenom vunnit ett betydligt försprång, påskyndade han sin gång till ett ordentligt springande, och uppnådde alldeles riktigt de ryska linierna, medan hans hårvarande förmenta kamrater med öppna munnar stodo och kikade efter honom. — Det erfordras verkligen en ovanlig kallblodighet och djerfbet för att åtaga sig ett dylikt vårs, ty ifall den omnämnde munsjörn blifvit upptäckt och fångad, hade han utan tvifvel genast blifvit hängd såsom spion. Fransmännen gjorde i går kort process med en spion, hvilken de i sina linier upptäckte förklädd till tartarisk kusk. be sköto bonom genast, sedan de fått honom att uppgifva allt hvad han visste. Men dessa Ryssar äro mycket klippska. Sä stod en natt en skildivakt på post utanför generalprosossens hus i Balaklava och blef mycket förundrad öfver att midt i natten i månskenet se en häst med en säck korn på ryggen, men utan ryttare passera förbi. Han framträdde för att gripa djuret, då kornsäcken med ens förvandlade sig till en lång kosack, som satte sporrarne i hästens sidor och försvann, innan skildtvakten fått mål i mun. Stradella och GCareia. En hvar har sig bekant, om ock endast ur Flotows opera, att sångaren Stradella en gång genom sin sång så rörde de för honom lejda mördarne, att samvetet slog dem och att dolkarne föllo ur deras händer. Detta var i Italien. — Den berömde Garcia reste från Mexico till Vera-Cruz och öfverfölls af ett röfvareband, för hvilket hans militäriska följe tog till flykten. Garcia, som sannolikt påminte sig Stradella, uppstämde en af sina skönaste arier, rölrarne öfverraskades och lyssnade med beundran till den herrlisa klangen af hans röst. När han hade slutat, utplundrade de honom helt och bållet, och ropade derefter da capo! Garcia måste foga sig derefter och var glad att med lifvet kunna komma derifrån. Detta var i Amerika. (Tidn. s. Musik.) Oskyldig brefövöexling. En sprätt hade utanför sin boning en terrass, som en trägdårdsmästare brukade förse med blommor, i utbyte mot sprättens aflagda kläder. En dag fick han af sin blomstergud en särdeles vacker bukett, som han skickade till ett bekant fruntimmer, hos hvilket han gerna ville stå väl. I förhoppning att blifva mottagen med ett tacksamt leende begaf han sig på aftonen till den sköna, men mötte i dörren hennes man, hvilken genast med mycket allvarsam min förde honom assides. Min herre, började mannen högtidligt, ,ni behagar skieka min hustru bukeer?. — Ia, stammade vår sprätt, ,det är ej första gången jag tager mig den friheten, och jag smickrar mig ... — Rätt bra, min herre, men ni