Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1854, sida 2

beherrskat honom; men han anade ej att strasfet var så nära. Han missförstod derför också helt och hållet gendarmens afsigt och sade blott till honom: — Gendarm, mina papper äro i ordning. Här skall ni få se! Han ämnade redan framtaga sitt afskedsbetyg ur bleckdosan; men gendarmen lade sin hand på hans arm: — Det är icke fråga derom, sade han. Ni måtte följa mig, och det genast! Ållt motstånd var omöjligt: på andra sidan af häcken stodo ännu tvenne gendarmer, som voro beredde att komma sin kamrat till hjelp och gåfvo akt på hvarje sjömannens rörelse. Michel insåg att det var allvar och att han måste finna sig i sitt öde. Man pålade honom handfängsel och förde honom till sangelset i Brest. Der höll man honom i tvenne hela veckor fullkomligt afsöndrad från alla andra, och hvarje dag blef han underkastad ett strängt förhör. Hvad menniskan dock är för en underlig blandning af motsägelser! Denne man, som hade så många skäl att beklaga sig öfver Plouen och som lemnat Antillerna endast för att angifva honom, slog plötsligt om, då han såg hvilken anklagelse som var rigtad mot honom; han försvarade honom nu med en i