Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1854, sida 2

När nu, yttrar A. B., en så ansenlig export kunnat verkställas under ett år då ännu en särdeles stor qvantitet spanmål blifvit använd till den förderfligaste af all tillverkning — bränvinsbränningen, och innan ännu vårt lands sädesproduktion hunnit längre än till början af en tidsehlig och större utvidgning, så bör det med, säkerhet kunna antagas, att vi i kommande år kunna vara i stånd att utskeppa vida betydligare partier spanmål, och derigenom vinna en nationalinkomst, om hvars storlek man nu knappt kan göra sig någon föreställning. Den förestående förändringen i bränvinslagstiftningen torde derföre näppeligen kunnat inträffa i en lämpligare tid, och de från åtskilliga håll med så mycken suffisance framkastade olycksspådomar om vanprisen för spanmål till följd deraf att afsättningen till brännerierna blir betydligt inskränkt, torde numera ej förtjena något afseende — och dermed har äfven det sista stöd ramlat, som uppställts till försvar för