Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1854, sida 1

Det går för långt! Det är omöjligt att tåla detta langre. Derpå tillade han i barsk ton, liksom ville han styrka sig sjelf i sin föresats: — Kapten, jag måste tala med er. — Det är mycket lyckligt, svarade denne. ty på sednaste tiden har du varit mycket ordkarg. Hvad vill du? — Jag vill . . . jag vill ... det är nödvändigt att jag måste härifrån. Det är det jag vill, sade matrosen. — Och derför uppehåller du mig här på vägen. Hör på, min käre vän, med den der hi storien har du nu uttråkat mig öfver hundra gånger. Skulle du icke kunna hitta på något nytt ? I det Plouen i en ironisk ton yttrade dessa ord, förlorade han ej Michel ur sigte. Han tycktes vilja låsa i hans själ för att utforska hans tankar och hans afsigt; denne vågade ej se kaptenen i ögonen, men han syntes dock, för att döma efter hela hans hållning, mera fast och bestämd. Han åtnöjde sig derför blott med att svara: — Det är nödvändigt att jag kommer härifrån. — Du iortfar med den gamla trallen ! Härifrån? härifrån ? upprepade Plouen förargad. Hvarför vill du härifrån ?