Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1854, sida 3

honom. Är det nu icke skäl, att ändtligen en gång lägga bort den der klassifikat onen af salighet, hvilken utomdess är rakt stridande mot hvad våra prester lära oss: att nemligen de yttersta skola varda de främste, och att den sig upphöjer skall varda förnedrad. Den var mindre stötande på en tid, då man ännu trodde att en konung var skapad af ådlare stoft, än en annan menniska; men för oss, som veta att så ej är förhållandet, förefaller den minst sagdt hogst löjlig! .. Till hvilka orimligheter kommer man inte dessutom, om man närmare gör sig reda för begreppet högstsa lig. Det ivnebär ju att ej mer än en enda kan vara den högstsalige, och i det fallet tager ju en sednare afliden konung försteget af sin företrädare, som dittills varit det? Men hur skall detta gå tull? Naturligtvis derigenom att endera den sednares salighet förminskas, eller också att ett nytt slags salighet tillskapas åt den förre. Hvilken höjd af salighet skulle icke då tillkomma en konung, som dör till exempel tusen ar härefter, i fall det då ännu finns några. Det är med sådane bagateller man, efter salighets-rangordningen, låter den Evige och Oföränderlige befatta sig! Ar det icke gäckeri med det heliga, att här nere bestämma förhållanden, dem dock ingen annan än Han deruppe eger att ordna, Han, som straffar och belönar hvar och en efter dess gerningar, som icke fäster afscende vid Person, och inför bvilken alla äro lika... Hur högstsalig derför en konung än här må förklaras, kan det doek lätt hända honom samma obehagliga spratt, som