de allierade och huru stor garanti den än lemnar derför, att Ryssarne icke se sig i stånd att uppehålla eller upphasva belägringen, går det genom generalernas berättelser en mycket allvarsam, ton, som verkligen visar de stora svårigheter, som de hafva att kämpa med och nödvändigheten af att de så snart som möjligt erhålla betydliga förstärkningar. I detta hänseende företaga imellertid engelska och franska regeringarne, såsom redan förmälts, sådane anstalter, att de allierade otvilvelaktigt innan kort äro fullt ut lika starka till antalet som Ryssarne. Om Omer Paschas framryckande emot Pruth har man inga säkra underrättelser. I ett Wienerblad heter imellertid, att den turkiska saltherren, enligt bref från Jassy af d. 17, sortsätter sina rörelser emot Pruth och att hans trupper om 14 dagar skola vara uppstälda vid denna flod. Ryska Donauflotiljen är i Ismail och den turkiska koncentrerar sig i Ibraila, förmod ligen för att understödja Omer Paschas operationer. Galignanis Messenger, en i Paris ulkommande engelsk tidning, försäkrar, att franska regeringen beslutat sända 2 divisioner till Donausurstendömena, utom de begge divisioner, hvilka nu inskeppas i Toulon till Krim. Ar ett sådant beslut verkligen fattadt, så synes det nu som om det skulle blifva allvar af med den så länge omtalade diversionen i Bessarabien och att den, för att blifva mera eftertrycklig, skulle verkställas af Turkar och Fransmän i förening. Men månne icke dessa begge franska divisioner skulle göra den gemensamma saken bättre nytta, om de skickades till Perikop och befästade sig der på näset, som förbinder Krim med det öfriga Ryssland och hvilket måste passeras af alla ryska förstärkningar som gå till Krim? Man antar, att en del af den engelska flottan möjligen ännu kan komma i strid med en del af ryska flottan som lemnat Reval. Times anmärker vid ryktet, att Ryssland skulle förklarat sig benäget att antaga de 4 punkterna, att dess enda syftemål med en sådan förklaring, om den blifvit afgifven, är att lemna de tyska diplomaterna nytt stoff för deras gräl och fördröja Österrikes verksamma ingripande i händelserna. Det synes imellertid framgå af de olika underrättelserna om underhandlingarne emellan tyska stormakterna, att Österrike och Preussen närmat sig hvarandra och äro ense med afseende på de vidare steg som äro att taga i ta land. orientaliska frågan. Österrikes förhållande till vestmakterna är fortfarande oklart och, derest det är grundadt att den tyska kejsarstaten blitvit ense med PreusSen i orientaliska frågan, torde det blifva ännu oklarare. Får man sätta tro till hvad som skrifves från Brässel i ÅKöl. Zeit. skulle lord Palmerstons sändning till Paris hafva ett trefaldigt mål. Först och främst skulle han afsluta en financiel öfverenskommelse emellan de begge länderna, vidare äfven en politisk, hvilken skulle gå ut på att förvandla sjökriget emot Ryssland i ett kontinentalkrig genom ingåendet af allianser med de konstitutionella staterna Belgien, S erge, Sardinien och Schweiz, då tillika ett ultimatum skulle riktas till de tyska makterna. Slutligen skulle lord Palmerston söka verka för ett liberalt tillägg i traktaten, hvilket skulle i Frankrike framkalla en ännu gynnsammare stämning för kriget och vid en snart intrasfande ministerkris och bildandet af en ny minister genom Palmerston äfven skulle vara af god verkan på England. Det anfall, som en förenad fransk och engelsk slotilj företagit emot ryska fästningen Petropawlowsk på Kamschatka är att anse som misslyckadt, i det de allierade seglat sin väg, utan att hafva bemäktigat sig fästningen, hvilket alltid var systemålet med angreppet. be hade dock för fienden förstört 2 batterier och tagit 2:ne fartyg, dock icke krigsskepp. Från Ostindien berättas, att Ryssarne skola hafva närmat sig nordvestra gränsen af detSundhe:skommitterades betänkande, I