Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1854, sida 2

fanns något tvifvel om att det var han, som förolyckats, anlade Mezelia och hennes mor sorg, och Plouen följde deras exempel. Plouen var nu herre på Angremont och hade ölvertagit alla dermed åtföljande rättigheter och skyldigheter. Han åtog sig hela ansvaret, och uppfyllde strängt hvarje honom åliggande skyldighet. Anda från första dagen hade han vändt hela sin uppmärksamhet på att utvidga sina besittningar, så länge tilldess de erhållit samma utsträckning som i fordna dagar. Allt som kunde erhållas till köps, köpte han utan att bekymra sig om priset. Intet var honom för dyrt, om han blott stycke för stycke kunde tillhandla sig denna präktiga egendom, som varit de fordne egarnes stolthet och väckt alla kringboende plantage-egares asund. Han köpte på så sätt alla de vackraste savanner, sockerfält och kaffeplantager, hvilka fordom tillhört familjen Angremont. Det var omöjligt att han kunde göra de båda damerna en större glädje. Men äfven på iståndsättandet af slottet hade han sin uppmärksamhet riktad. De bästa arbetare i kolonien fingo i uppdrag att återge detsamma hela dess förra yppighet och glans. Murarne reparerades, bildhuggeriarbetena upphjelptes och möblemanget ombyttes från början till slutet. För Plouen var intet omöjligt;