d. har ifrån en ung, såsom han sjelf kalig, naturpcet, emottagit ett par poömer, vilka vi i dag meddela det ena: I aftäckandet af Gustaf II Adolfs Bildstod i Götheborg. Den 18 November 1854. Hvad jubel uti Göthaland Vid Göthaelfvens fria strand: Hvad vållar denna fröjden? — Gladt stämmas burraropen opp, Och bifallssorl i segerlopp, Flyr kraftfullt emot höjden. Jo! Gustaf Adolfs ädla drag I brons vi skåda har i dag, I Göthastadens sköte. Se forntidsminnen, framtidshopp I folkets hjertan vaknat opp Och hafva bär stämt möte. Främst dock det Götheborgarn är, Som dig i dag sin hyllning bär, Du störste son af Norden; Han rest den enkla minnesstod Åt dig, du frihetskåmpe god, Hvars namn flög vidt kring jorden. Du grunden till vår stad har lagt, Med snillets ljusa skaparmakt: En blomma lik på stranden Af Göthaelfven sköt den opp; En skön en härlig rosenknopp, Som nu löst blomsterbanden. O blicka från din himmel hit, Och se hvad idog hand och fit, Ha skapat, sen du sade: Ditt varde på den öde strand — Värt hjertas fosterländska brand Till bergfast grund du lade. Men se vi ej en skugga der? Har ej ett moln sig lägrat här, Uppå din höga panna? Oss tyckes som ditt öga ser, Med dyster blick på folket ner, Som för att hotfullt banna. — Ha! vi förstå din blick så väl, Den återspeglas i vår själ — Du sörjer att vår ära En lekboll är, — att friheten, Förtryckes, och ej Sverige än En väpnad arm ses bära. — Du sörjer att den sköna tid, Då Sverige drog i helig strid För friheten, är gången. Du sörjer att den hjeltekraft, Som Wasahusets söner haft, Blott lefver uti — sången. — Du ser det från din Himmel ner — Men våra bjertan varmt du ser För fosterlandet glöda. Ej Svensken har sin ära glömt För framtidsdrömmarne han drömt Han önskar blott få blöda. — Från Skånes slätt till Norrlands fjäll, Så stark som Seveåsens häll, En enda tanke finnes. Uti det Svenska folkets barm: Kom låt oss väpna senig arm, Vår hjelteban vi minnes! ). — Vänd åter sen till Himlens sal, Nordstjernan ibland stjernors tal; Du störste son af Norden! Hell dig, du hjelten för vår fest, Hvars ande här har varit gäst; Hvars namn flyr vidt kring jorden!!! —Wollmar. n unge poetens fantasi tar här en rigtning, ust ej vilja följa honom, hvarför han torde beirsakta att fyra verser blifva censurerade.