Inrikes Nyheter. Götheborg. Sällskapet Vetenskapens vänner hade i Lördags alton ett af sina månatliga samman träden å Elementarläroverkets Sollennitetssal hvilken var uppfylld af åhörare, af hvilka un: gesar hälften fruntimmer. Första föredrage! hölls af föreståndaren för härvarande Navigationsskola, lojtn. C. 4. Pettersson och afhandlade undarne, samt några allmänna lagar för luftens rörelser, till hvilka den berömde amerikanaren Maury kommit. Vi torde sramdeles så meddela detta före drag i sin helhet. — Efter löjtn. Pettersson uppträdde magister Lindeberg och utförde en muntlig framstallning om sin resa till Norge och botaniska besök på Dovre fjäll under sistl. sommar. Under denna resa hade tal. tillfälle att af egen erfarenhet bekräfta olikheterna i Sverges och Norges vegetation under samma breddgrad, ett förhållande, som i väsentlig mån beror på den olika jordgrunden. Under det t. ex. Götheborgs vegetation uppskjuter ifrån den fattiga ur-formationen, så hvilar Kri stianias på kalkberg, hvadan också vegetationens rikedom, så väl i antal af arter, som af individer, på det sednare stället är ojemförligt större. Afven nämndes den allmänna olikheten, att under det Götheborgs flora öfvervägande består antingen af vissa kärrväxter, såsom en bop starrarter, eller af växter tillhörande en hårdare och magrare jord, såsom hagtorn och björnbär, m. m., så består Kristianias af orki deer och andra saftigare växter, som framdrisvas af kalkgrunden. Till Kristianias flora hör äfven en hop fjällväxter, hvilkas frön, nedförda med strömmarne, der slagit rot. Tal. ägnade härefter en särskilt uppmärksamhet åt strömmarne såsom medel för växternas spridning och anförde huru Amerika emottagit växter från Europa och Afrika, och vice versa, genom den stora hafsströmmen. — Tal. vidrörde härefter sin resa från Kristiania på jernväg till Eiswold, märkligt ej blott i naturhistoriskt utan ock i historiskt afseende. Öfver Mjösen gick sedan färden genom till Gullbrandsdalen och upp på Dovre fjäll. Under vistelsen i den natursköna Gullbrandsdalen, hvarest man finner ett monument och flera traditioner om den af Norska allmogen under Gustaf II Adolfs tid ihjälslagne skottske öfversten Sinclair, anmärkte hr L., bland annat, len traditionella seden bland allmogen, att vattna icke blott sina ängar, utan ock sina ikrar, hvarföre man afven i dessa bygder ordpråksvis yttrar: Om vår herre ger solsken,