Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1854, sida 2

du sörhindra att han kommer hit. Har du förstått mig? — Ja, kapten. — Jag vill icke höra det ringaste vidare af honom. Det är tid att göra ett slut på detta spektakel. — Som ni vill. — Vi ha sökt honom öfverallt och alltid förgäfves; nu förer händelsen honom i våra händer och vi skulle låta honom undkomma! Nej, Michel, nej! Vi få ingen ro, hvarken du eller jag, innan vi äro honom qvitt. — Menar ni det, kapten? — Ja. Du vill således se till att få reda på honom? — Ja, kapten. — Och du återvänder ej, innan vi icke hafva något mer att frukta af honom? — Naturligtvis. Den saken är i sin ordning, för fan! Dagen förflöt utan att det ringaste missöde störde Plouens glädje på hans bröllopsdag. Acteon fortfor att aflossa sina skott tills sent in på aftonen, och morgonen derpå försvann hvarje sky från kaptenens panna, ty Michel var redan återkommen.