Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1854, sida 1

det. Man visste att kapten Plouen medförde millioner, och genom att vandra från mun till mun hade dessas antal ej blifvit minskadt. Actexon hade redan hunnit till femtio, och de andre gingo ännu längre. Mamsell Rodogune var på intet sätt missbelåten att åter se sitt herrskap i deras förra välstånd, och ingen gladde sig högre än hon öfver de rika presenter, som strömmade till de båda damerna, öfver de präktiga klädningstyger, hvilka ankommo från Pointe-å-Pitre, schalarne, diamanterne, spetsarne, de dyrbara möblerna, kort sagdt, allt hvad lyx och konst förmådde uppdrifva af skönt och dyrbart. Midt under dessa förberedelser nalkades den afgörande dagen. Alla formaliteter voro uppfyllda, och det fattades nu intet annat i det unga parets lycka, än kyrkans välsignelse. — biolen hade bedt att ceremonien i all tysthet måtte så försiggå i slottskapellet, hvilket han sör detta ändamål låtit iståndsätta. En prest från St. Rose skulle förrätta tjensten och viga det unga paret. Till vittnen hade kaptenen tagit tvenne olficerare af besättningen på ,Gregor, emedan brölloppet först skulle bekantgöras i kolonien sedan vigseln egt rum. Dessa åtgärder vunno damernas bifall, såväl tillfölje al det ensliga och tillbakadragna lif de så län