Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1854, sida 1

P! 15 (C477 Fp MUIOSDIPUCN,. jernstillverkarne, att likt medborgare inom alla andr productiva klasser, få genom fri disposition och för säljning till utlandet erhålla det rättmätiga pris fö sin vara, som endast fri täflan emellan köpare inor soch utom landet bestämmer. Rikets ständer hafva vi sinnevarande riksmöte sönderbrutit denna tryckande bo ja. E. K. M:s aktning för rättvisan och landsfaderli ga omvårdnad och hägn om en talrik klass af E. K M:s undersåtare, skall icke tillåta, derom göra vi os med glädje förvissade, att, till bruksintressets ensidi ga fördel, denna boja ånyo får sammannitas. En nära obegränsad utsigt för den Europeiska jern handteringens framsteg och förkofran har öppnat sig Under de sista tio åren har i de länder, som hafv största jerntillverkningen, denna antingen fördubblat och mer än fördubblats eller ej långtifrån nalkats den na höjd. Och likväl har icke det, i en ändå högr. grad vidgade behofvet af jern kunnat fyllas, utan då två sista åren, en högst betydlig stegring af jernpriser inträffat på verldsmarknaden trots alla produktionen: ytterligt ansträngda bemödanden. Oaktadt den högs känbara tryckningen på alla penningeoch kreditförhål landen i Europas förnämsta handelsstat, England, hvil ken innevarande år varit en följd utaf kriget, och hvar: utaf återverkan ändå vida starkare känts i Amerikt och några andra länder, så hafva priserna: och liflighe: ten på jernmarknaden, fastän naturligtvis utaf denn: orsak tillbakahållne, ändock väsentligt höjt sig under årets lopp. Det är, såsom visst icke E. K. M:t undfallit, jernvägs-anläggningarne i alla verldsdelar, och det likaså allestädes snart sagdt i alla tänkbara rigtningar utvidgade bruket och användandot af jern, hvar: igenom denna alldeles utomordentliga efterfrågan blif: vit föranledd. Och den ifrån Europa oupphörligt pågående folkvandringen, som ärligen kastar en half million menniskor och deröfver med europeiska behof, bruk och civilisation till de andra verldsdelarne, ej allenast tryggar fortfarande beståndet utaf detta ökade jernbehof, utan försäkrar också dess ytterligare tillväxt under en lång följd af år. Svenska jernhandteringen, nära stationär under det sista årtiondet, är naturligtvis äfven kallad till delaktighet uti denna lysande konjunktur, och hon bör derutaf kunna emotse betydlig tillväxt och förkofran, derest icke det blir den af prohibitioner alstrade och underhållna slentrianen, utan framåtskridandets lefvande anda som bestämmer dess rigtning och åtgärder. Redan hafva ock stångjernsullverkarne innevarande år haft att lyckönska sig åt en ganska fördelaktig prisstegring till följd utaf denna konjunktur. Men bör det vara förbehållet stånsjernstillverkarne eller bruksintresset, att ensamt skörda frukten af den: na konjunktur, skola tackjernstillverkarne fortfarande vara uteslutne från all delaktighet deri? Rättvisa och billighet förbjuda högt en sådan mannamohn. Likväl skulle en sådan skriande orättvisa allt framgent utöfvas emot tackjernsproducenterna, derest förbudet emot utsorsel af tackjern icke upphörde. Tager man i betraktande den långt högre tillverkningskostnad, hvartill tackjernet står producenten i Sverge i anseende till bränslets ojemförligt större dyrhet, och jemförer proportionen här och i England, Belgien, Tyskland och Frankrike emellan tackjernsoch stångjernspriserna t. ex. innevarande år, så finner man genast huru ofördelaktigt förhållandet är för Sverges tackjernsproducenter. Detta är verkan af utförselförbudet, hvilket, likasom alla slags prohibitioner, icke är annat än fortsättning af våldets rätt, eller af barbariets maxim: att den starkare skall lefva på den svagare. Likväl stiger tillverkningskostnaden för tackjernsproducenten ständigt om än småningom. Grufvorna blifva djupare och vattensjukare, malmuppfordringsoch vattenlansnings-kostnaderne således större, och kolprisen höja sig oupphörligt, i synnerhet nu sedan trädvaru-exporten blifvit så lönande och tilltagit så ofantligt, samt i följd deraf brädsågning för vatten, ånga, handeller hästkraft öfverallt i skogarne anlägges. Ingenting är således billigare, än att tackjernstillverkaren, genom fri disposition och försäljning af sin vara sättes i tillfälle, att så vidt det är honom möjligt, bereda sig någon godtgörelse för denna ständigt tillväxande produktionskostnad. Tackjernet är icke förbjudet till utförsel i England och Belgien, de länder i Europa, som ojemförligt stå högst i jernexport. Uti deras export ingår ändock tackjern för en vida betydligare del än stångjernet, och likväl känna icke Englands och Belgiens stångjernstillverkare någon oro eller afundsjuka häröfver, eller kan det falla dem in att yrka förbud emot tackjernets utförsel. Men, invända en delaf Sverges bruksägare, som vane att lefva på monopolier h. e. på andras arbete, straxt intagas af förskräckelse när de få höra talas om frigifven tackjernsexport: det är stor skillnad emellan Sverges tackjern, samt Englands och Belgiens, det sednare är stenkolstackjern, det förra trädkolstackjern, hvilket har vida högre värde och större an ändbarhet. Likväl producerar Belgien också ej obetydligt belopp trädkolstackjern; och i Tyskland hvars produktion blifvit så högt uppdrisven, är tillverkningen af trädkolstackjern ingalunda ringare än den utaf stenkolstackjern. Men hvarken i Tyskland eller Belgien är trädkolstackjernet förbjudet att utföras; dervarande stångjernstillverkare hafva ej heller yttrat någon klagan öfver denna utförselfrihet. Ty genom den fria konkur: rensen regleras Driset så rättvist ach hiniet att ingen