Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1854, sida 1

Korrespondens. Stockholm den 21 Nov. Annn inuti den sista tiden af riksdagen nödgas ståndsrepresentationen blotta sin oefterrättlighet och sitt osammanhang. Under bemödandena att få ettslut, vid utgången af denna månad, hvilka bemödanden i hast blifvit så ifriga, att man kunde tro hufvudafsigten vore, att få slippa se ständerna samman på Oscardagen, vigileras med inbjudningar på inbjudningar stånden emellan, för att undvika behof af sammanjemknings-betankanden från utskotten och tvister om voteringspropositioner, m. m. Men just i följd af dessa på syra särskilda rum gjorda bemedlingspåsund uppstå de aldra löjligaste följder; ty under det att det ena ståndet på ett andra stånds inbjudning går från sitt förut fattade beslut, går t. ex. det tredje ståndet, som förut beslutat lika med det förstnämnda, öfver på det fjerde ståndets inbjudning, som beslutat skiljaktigt med de andra, och sålunda uppstå nya skiljaktigheter, nya olikheter mellan två stånd mot två, o. s. v., hvarigenom utskotten nödgas bereda och inkomma med nya jemkningsförslag och nya voteringspropositioner. Denna förvirring visar sig naturligtvis störst i de frågor, der större och skiftande interessen äro i strid — och sjelfva den brådska hvarmed man nu vill afgöra dem, försvårar lösningen. I synnerhet lärer, enligt hvad det påstås, oaktadt alla tillställningar att undanrödja svårigheterna i bondeståndet för bränvinsfrågans bringande till slut, särskilda utskottets slutliga sammanjemkningsoch voterings-förslag komma att blifva — en foljant, som hotar att knappast kunna genomläsas till den åsyftade tiden för riksdagens upplösning. Som vanligt har emellertid riksdagstaktiken, i den, liksom i andra vigtiga frågor, lyckats — per fas et nefas, att qvarhålla bondeståndets respektabla minoritet på riksdagsorten, under det att den förutvarande majoriteten efter hand lemnat hufvudstaden och begifvit sig till hemmen: hvarigenom inträffat, att sedan endast halsra ståndet är qvar de ådelarne nu göra om hvad de po:delarne förut beslutat. Då t. ex. i förra veckan skrisvelsen om den af ståndet beslutade anmälan hos Kgl. Maj:t angående bondeståndets vägran till den af de tre stånden voterade bränvins-bevillningen, skulle förekomma, behagade talmannen icke sammankalla ståndet, på två dagar, under hvilka de andra riksstånden hade plena, för att blifva af med en ångbåtslast riksdagsmän, som nödgades begagnade sista ångfartygslägenheten; och han fann sig, den gången, icke förhindrad, att i strid med grundlagen låta upprifva ståndets en gång fattade beslut, genom proposition på afslag till den föreslagna skrifvelsen, i stället för endast på dess återremitterande, i fall någon ändring i densammans ordalag behöfdes. Så går det nu till i den ståndsrepresentation, som kallar sig svenska folkets representanter — och den sig så kallande sjelfständigatt pressen är tyst som muren, i allt hvad som rörer dessa grundlags-öfverträdelser, och de likväl nu temligen allmänt kända oegennyttiga handtryckningar, hvarmedelst lagstridigheterna genomdrifvas. EEE —