Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1854, sida 2

i8. n, en en m estreds dock af Nyman, men hustru Söderberg förlarade att hon med vittnen kunde styrka sin uppift. Herr lifmedikus Retzius framställde till vittnet fråga, uruvida hon icke hört att anmälan gjorts derom att an var sjuk den dagen då hustru Söderberg begärde åkarevård. Härpå svarade Nyman att hon hört sådant f fru Döhler, men någon annan läkare hade icke blifit tillkallad. Hustru Söderberg, hvilken synbarligen nsträngde sina svaga krafter att stå under förhöret, ick af ordföranden tillåtelse att sittande framställa rågor till de af henne åberopade och inkallade vitten. Hushållerskan Wablström, åberopad af bustru Sölerberg. blef nu förekallad och berättade: att hon som 9 är varit bekant med hustru Söderberg, dagen efter det denna blifvit förlöst, besökt henne å ,Pro Patria och då funnit henne mycket rask. Dagen derpå hade vittnet åter besökt Soderberg, men då funnit henne vara illa sjuk, bafva stark feber och klaga öfver svär värk i magen, som varit mycket uppsvullen. Hustru Söderberg hade yttrat, ,herre Gud, jag har haft kramp hela natten och ej fått sofva men får ändock ingen läkare. Då förestånderskan Döhler bhfvit gjord uppmärksam på nödvändigheten att skyndsamt esterskicka läkare, hade hon uti en barsk och afslående ton svarat: ,jag har haft inrättningen i så mänga år, alt jag nog förstår mig på om och när det är behöfligt att tillkalla läkare. Af Samuelsson åberopade vittnet Redin, som dagligen, under det hustru Samuelsson låg å ,Pro Patria, burit mat och penningar till henne, intyg gade att hustru Soderberg beklagat sig öfver det hårda bemötande hon rönt af ,professorn och blifvit tillsagd att genast flytta hem. Mannen hade, oaktadt hustrun efter barnsbörden haft en stark feber, nödgats, trots den kalla väderleken i Mars må. nad, forsla hustrun i en droska till sin bostad å Kungsholmen. Då hon kommit hem, hade hon varit så sjuk att hon knappt kunde tala. Doktor Böttiger hade genast på kallelse infunnit sig, men hvad herr doktorn yttrat öfver olämpligheten att köra ut den sjuka qvinnan från välgörenhetsinrättningen bade hon icke hört; men då hon, sedan doktorn aflägsnat sig, äter inkommit i rummet, hade Samuelsson uppgifvit att ,doktorn förundrat sig öfver att hustru Samuelsson kunnat i så sjukligt och svagt tillständ föras från Pro Patriak. Dagen derefter, sedan hustru Söderbergs tillstånd allt mer och mer försämrats, hade hon, på doktor Böttigers tillsägelse, uti nästan sanslöst tillstånd mast forslas till lasarettet, der hon efter några dagars svåra plågor aflidit. Nu förekallades de åberopade viltnena, hvilka under samma tid som hustru Samuelsson och hustru Söderberg varit intagne å ,Pro Patriak. Genom deras berättelser, som hufvudsakligen voro sammanstämmande, upplystes att då hustru Samuclsson vägrat au ånyo enligt hr Retzii ordination läta pålagga sig yuerlisare en spansk sluga, hade hr Retzius dagen derpå, härom underrattad, infunnit sig uti sjukrummet. ocn i hättiga ordalag och så högt att hustru Söderberg hört det, yttrat till henne: den som icke lyder mina ordinationer skall genast bort, och vara härifrån ianan jag kommer hit härnäst. Hustru Samuelsson hade då fallit i gråt och blifvit ännu mera orolig samt begärt att bud skulle skickas efter hennes man, på det hon måt te komma till sitt hem, emedan hon vore rådd för professorn. Hustru Samuelssons sjukdom trodde vittnena härleda sig derifrån att patienten, efter att hafva erhållit laxeringsmedel, måst, endast betäckt med en tunn schal, begifva sig ur den varma sängen, ut i ett kallrum när verkan installde sig, hvarigenom hon ådravit sig en sträng förkylning. Hustru Söderberg hade äfven sjelf yttrat den förmodan att förkylning, på sådant sätt ådragen, varit anledningen ull sjukdomen. Hustru Samuelsson hade, innan hon anbefalldes att lemna sjuksängen, varit så sjuk och svag att öfriga i rummet liggande patienter måst taga hennes späda barn till sig, och gifva det di. Sköterskan Fernström hade visserligen seit att hustru Söderberg gick ut i kollrummet, men icke förhindrat henne derifrän. Dessutom upplystes att sköterskorna högst sällan varit tillstädes, och att patienterna uti ,allmänna rummet mången gång nödgats ringa fyra gånger innan sköterska behagat infinna sig. Förnämligast under den vid på dagen ,då professorn väntades, äfvensom då de städade bade sköterskorna varit inne i sjukrummet. Ehuru hustru Söderberg nattetid varit så illa sjuk och jemrat sig så svårt all öfrige patienter icke kuovat få nattro, hade dock icke under hela natten någon sköterska varit inne i sjukrummet. Professorn hade icke på 14 dagars tid infurnit sig vid ,välgörenhetsinrattningen. Han hade varit besvärad af ogonsjukdom och låtit genom sin portvakt, Almqvist, anmäla denna orsak för Sitt uteblifvande för fru Döhler, men utan att anbefalla det nägon annan läkare skulle tillkallas. Mot såväl förestånderska som sköterskor förekom ytterligare att de af de å vä görenhetsivrättningen gratis emottagna patienter emottaga betalning, till följe af en i flera är inrotad praxis. Samuelsson förklarade, att han till soreständerska och sköterska nödgats utgifva 10 å 12 rdr rgs. Samtlige vittnen hade äfven mäst lemna sin tribut, och ett vittne intygade till och med, att då hon lemnade ,Pro Patria hade fru Dönler varit borta, men hennes piga affordrat patienten liqvid för fru Döhlers besvär med förlossningen. Den fattiga patienten, en piga, hade icke råd att lemna mer än I rdr åt förestånderskan, och denne hade blifvit emottagen. Hr lifmedikus Retzius blef nu af domstolens ordförande, hr Önnell, gjord uppmärksam på vittnenas sednaste uppgifter, hvilka vittnade om ett oskick å en barmnerlisietsanstaltsom vore oerhördt. Hr lifmedikus svarade ,sådant känner jag verkligen icke till, möjligen är det drickspengar som utdelats Hr Retzius, ytterligare tillfrågad huru han kunde förklara att doktor Lindhagen uti statskalendern vore upptagen som biträdande läkare vid ,Pro Patria, svarade att så icke vore förhållandet, utan vore hans namn i kalendern endast för syns skull uppgifvet. Sundhetskollegii ombudsman, doktor Sondån, bestred till en början domstolens framställning om d:r Lindhagens hörande, tillfölje af hr lifmedikus Retzius sednast afgifna förklaring, men ingick slutligen derpå; hvarefter undersökningen uppsköts till onsdagen d. 22 i denna månad, till hvilken dag såväl doktor Lindhagen som åtskilliga ytterligare å kärande sidan åberopade vittnen skulle inkallas.