Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1854, sida 1

HN 4 44407 VVE blad och lyder sålunda: Härjemte finner an en depesch, som storfurstarne sändt sin höge fader. Deras kejserliga högheters ankoms väckte i hären och i staden den största hän ryckning. och prinsarne emottogos med hur rarop samt gladjeutbrott. Trupperna skulle hafva varit förtjusta om prinsarne kunde hafva varit vittnen till vår lycka dagen före deras ankomst. — Garnisonen ådagalade sin ifver att hälsa deras kejserl. högheter genom en ny vapenbragd. I går eft. m. marscherade en af 16 bataljoner bestående kolonn med ståndaktighet löst på den högra fientliga flygeln, och eröfrade en skans. Ester ett ursinnigt handgemäng återvände de till staden utan att blifva oroade. Nästan samtidigt härmed utförde 3:ne bataljoner ett raskt angrepp på högra flygeln af fiens belägringsverk. De eröfrade och förnaglade 15 kanoner, sedan största delen af dessas service blifvit dödad. Fransmännen ilade till och förföljde våra trupper med sin vanliga häftighet, och en korps af 8—10,000 man närmade sig oförsigtigt fästningsmurarne. De mottogos derifrån med en väl riktad eld, som dödade en stor mängd; tillika tvang ett med mycken kraft verkställdt utfall från fästningen dem att återvända till sina linier. Under denna sista rörelse, omkring kl. 3 på e. m., angrep general Liprandi med en del af sina trupper de engelska linierna. Nu uppstod en sortvislad kamp. Jag beordrade de trupper, hvilka i hast voro sammandragne vid Tschorguna att framrycka till hans undsättning. Våra dragoner utförde tvenne lysande inhuggningar. Fienden försvarade sig med utomordentlig envishet, och endast mörkrets inbrott gjorde slut på kampen. Å vår sida voro inalles 22,000 man i elden på begge ställena. — Förlusten har varit stor; vi hafva förlorat 4000 man och fienden åtminstone lika många. Denna blodiga strid var en af de händelser, hvilka så ofta förefalla i krig. Hade våra stridskrafter varit samlade, så skulle vi utan tvifvel hafva bragt fienden i största trångmål. Vi draga nu alla våra reserver från Simseropol. Batschiserai och Sutachiva till oss, och stä i begrepp att med allvar taga oslensiven. Vi skola icke unna sienden ro någon enda dag. Hans krafter hopsmälta synbart. De förstärkningar, dem han efterhand dragit till sig, hafva ej varit tillräckliga för att fylla de genom kriget och sjukdomen uppkomna luckor i hans leder. Hans styrka kan nu icke öfverstiga 50,000 man. Denna här kan ej undkomma oss; vi hafva å vår sida den moraliska ölvervigten och tillika stor öfvermakt i antal. Vi stå på vår egen grund och vi kämpa både för vårt eget land och för den heligaste sak. Alven Times pariserkorrespondent omnämner förestående depesch såsom ett officielt meddelande och meddelar ett sammandrag deraf, hvilket i det väsentligaste öfverensstämmer med ofvanstående text och derjemte uttryckligen säger. att Liprandis angrepp skett utan Mentchikolls order. Det är likafullt ännu icke tillräckligt bestyrkt, itt berörde depesch är af ett ossicielt ursprung, och icke heller synes den kunna göra några ynnerliga anspråk på tillförlitlighet. Soldaten-srennd innehåller en från Rysk cälla harrörande berättelse om slagtningen den ) dennes. Denna berättelse, lyder som följer : De till Krim beordrade förstärkningar hade — med undantag af en sappör-bataljon — nryckt den I Nov. och furst Mentschikolff kunse öfvergifva den hans rörelser inskränkane defensiven och företaga ett anfall. Han ade förlagt högqvarteret till Kamischli, närnare Sebastopol; hans högra flygel stod i elbek, på högra stranden af ån med detta amn, centern i Inkerman, venstra flygeln, )annenbergska korpsen i Traktir och i beröing med divisionen Liprandi, som framskjutit na förposter emot Kadikoi. Den 1 hette det högvarteret, att ett allmänt angrepp oförtöf— mm A Lv