Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1854, sida 3

ö I I i I I Styckegods. En tjenstepign mötte en barndomsväninna. ,God dag Stina! sade hon; ,det är en förskräcklig tid sedan jag såg dig sist. Hur står det till med dig?x — ,Jag heter icke langre Stina,t var svaret; ,jag har nu blifvit gift och heter madam Rummelberg. Min man är trumpetare af första klassen. — ,Jasa! ja då kan jag begripa, hvarföre du är så uppblåst. (Portfs.) En slafswän. I de nordamerikanska fristaterna förbjuder, som man vet, lagen att underhjelpa slafvars slykt. Nyligen stod en 70 arig. Tomas Garett för sheristen i Nevorleans, anklagad för att hafva hulpit på siykten 15 slafvar på en gång. Han dömdes till 32,000 rdr böter, hvarefter sheriffen ställde följande förmaping till honom: ,Garett! ni är nu fattig, ja en tiggare på gamla dagar. Men förmodligen har ni nu ock blifvit så klok, att ni hadanefter mera bekymrar er om edra egna angelägenheter, än om andras. Den oförbätterlige syndaren svarade härpå: ,Ja jag bar på gamla dar blifvit en tiggare, men tror mig ej derföre illa hafva användt mitt lifs; ty jag har nu hulpit 1,400 slafvar på flykten. Och skulle ibland de närvarande finnas någon, som känner någon stackars slaf, som behöfver en vän i nattens timma, sänd honom då förtröstansfullt till gamle Garett. SUpPrOs. I Bohusläns tidning läses följande insända godbit. Uddevalla ano 1854. Högvälborne Här Dulcimang? m. m. m. m. Orsäckta att iag af medvetan är så ohöslig å tar mej före å anhåller få säja några rader Ty som sakt är tror iag det skall bli hör sammat — det är för mig ock för rästen alla di som ska ejöra sin Skyldihet emot hösbondfolket svårt å träkit att bli våt Om föttera å iag hopass det nok blir ajalpit af Harrn såm ar siälfva styret i vattenkonsta am det bara blir framstallt på hofsatt vis — ty iag tror att om det blef en uwigröpning i sten under sielfva maskin som vattne rinner ur — Å i flasko så skolle nellt sic kert inget vattn stanna där å så skolle de vara sa upperligt åm det blef utaf å då slapp vi stackars inänniskor bli väta om sottera — häller ock kunne det läggas ett par stenar der att trampa på Med allra eI mickaste högvödighet tecknar en I . Vattenhämtare. Singrufa. I Handelstidn. omnämndes härom dagan en diskussion i sällskapet Vetenskaps Vanner, derunder bland annat förekom fråga om Slagrutan, huruvida detta blott vore en fördom eller man verkligen med den kunde upptäcka metaller i jorden. kn af medlemmarne ville neka dess uppgifna egenskap och anförde att Berzelius hade på ett försök förlorat 4 du kater, hvilka, han nedgraft på ett fält att uppletas af en föregifven skattgräfvare. Men hvarken skattgräsva