ren, dertill Wern blifvit inställd från häktet och An dersson på kallelse sig infunnit, uppgaf poliskommiss. Flygare att sedan han inhemtat det Wern skulle ha försålt ett halfankare vin, som blifvit stulet på gatan från en dräng, till Andersson för 2 rdr res och en kutting med vin, hvilken en bonde mistat på sin kärra, till förre säckbäraren Olof Nilsson, boende i Haga, hade visitation anställts hos båda dessa personer, dervid ankaret anträffades hos Andersson, undanstucket i en hundbod, och kuttingen uti Nilssons bostad. Tilltalade Wern erkände att han en afton stulit kuttingen, som innehöll 13 kanna vin från en bondkärra, hvilket han afyttrat till Nilsson för I rdr 36 sk., men förnekade deremot att han försålt eller innehaft det ankare rödvin, om 74 kanna, som anhållits hos Andersson; tilläggande att han en afton mött en okänd karl på kaserntorget, bärande ett ankare, hvilken person tillfrågat Wern om han visste hvar någon hökare bodde, hvarpå Wern gifvit honom anvisning på Andersson. Wern förmodade således att Andersson köpt ankaret af samme karl. Man finner häraf att då Wern alldeles icke ville vidgå tillgreppet af ankaret, han härigenom lemnade Andersson i sticket, som således får vidkännas hela ansvaret för det hos honom anträffade tjufgods. Andersson, som sade sig begagna handl. J. F. Anderssons handelsrättigheter, försäkrade deremot, att Wern en afton kommit till honom med ankaret, som han utbjudit för 3 rdr, men slutligen sålt för 2 rdr, hvarvid Andersson föga frågat efter innehållet, utan köpt det som grisen i säcken. Af dumhet hade han gömt det i hundboden. Åberopande han till vittne bärpå sin piga, som skulle ha varit närvarande vid handeln, men hvilken såsom hans tjensthjon icke fick i saken höras. Derefter föreviste drängen, som mistat ankaret och uppgaf sig vara i tjenst hos gästgifvaren i Landvetter, räkning från den handlande, hos hvilken han för husbondens räkning inköpt vinet, hvaraf inhemtades, att kannan kostat l rdr 40 sk. Således tänkte hr Andersson att göra sig en god affär, då han kunde få 7; kannor för 2 rdr. utom ankaret, som var jernbandadt; men snålheten bedrar visheten! Med anledning af hvad sålunda förekommit, yrkade åklagaren att Andersson måtte förklaras skyldig att genast träda i häkte, hvilket poliskammaren äfven biföll, men sedermera har ban mot borgen fått vara på fri fot, hvilken han väl icke så lätt kunnat anskaffa, så framt han icke varit egare af fastighet, belägen vid Köpmansgatan, hvarför han, enligt egen uppgift, betalt 18,000 rdr rgs. Målet förekommer åter vid rådhusrättens brottmålsafdelning, då vi skola meddela resultatet af detsamma. Hos poliskammaren har direktionen för fattigförsörjningen tillkännagifvit, att branddrängen Johan Johanssons hustru, boende på Otterhällan, hos direktionen anmält, det en emigrant från Småland vid namn Andersson, hvilken en tid baft sitt hemvist uti bennes bostad, derifrån aflägsnat sig och qvarlemnat tvenne barn, flickan Maria om sex år och gossen Anders Magnus om ett år, utan att man sedermera kunnat få reda på honom. Med anledning häraf har direktionen vändt sig till polisen, för att få spaning på denne hårdhjertade fader, som på ett sådant sätt kunnat öfverlemna sina barn åt ett ovisst öde.