Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1854, sida 2

2— väl icke något ,kovärde heller. Att den, som är mäktig af en sådan grad af broderskärlek, äfven kan begå hvad brott som helst, faller af sig sjelf. Enligt Olof Mårtenssons i Misteröd utsago, skall vid tilltället då hans bror Johannes å stadens norra landsväg ljöt döden, så tillgått, att denne sistnämnde hoppat ur kärran i afsigt, som han yttrade, att slå ett par förbigående personer, hvilka räddat sig med flykten, men Johannes deremot, sedan han hoppat ur kärran, raglat mot landsvägsdiket, hvarest han blef liggande, hvarpå hästen skyggade och kullstjelpte kärran, hvilken dock ej vidrörde den i diket fallne. Malmå d. 11 November. Vid Thorsdagsspektaklet å härvarande theater stördes representationen af ett litet extraspektakel. Under tredje akten började man märka rök i salongen och snart efter hördes någon ropa: det brinner under oss; detta rop gaf signal till en allmän uppståndelse, nästan hela publiken störtade ut, det blef trängsel och skrik i korridorerna, dåningar och hjertebanken; man ropade på vatten och doktorer, sSprutor och Eau de luce; de mera sansade — men få voro de — blefvo stilla; de som ej kunde komma ut genom korridorerna togo vägen åt scenen, både genom avantscenen och dörrarna; på scenen voro åskådare, machinister, betjening och andra om hvarandra, så att der tycktes spelas en improviserad scen ur En tragedi i Wimmerby. Emellertid lugnades stormen snart nog; man kom underfund med, att i konditori-butiken under första raden, hade det från en lampa fattat eld i taket, men lyckligtvis märktes det snart och släcktes ganska fort. Publiken var emellertid samlad i nedra förstugan; en del gick hem, men största delen vände tillbaka och såg slutet på skådespelet i allt lugn. Wisby d. 10 Nov. Den 26 sistl. Okt. hittades af arbetskarlen P. Esklund vid Unghanse i Eskelhem vid dikesgrasning i s. k. blöt-myr mellan Eskelhem och Tosia, på en liten upphöjning i myren å Qvarna ägor, en större samling silfvermynt, vid pass 1060 st., vägande omkring 31) skålpund, deribland 160 st. anglosachsiska från konungarne Ethelred:s, Knut den Stores, Harald den 1:s och Edvard Bekännarens, m. fl:s tid och af olika präglar; nära 900 forntyska från städerna Köln, Magdeburg, Dinsburg. m. al.; 3:ne voro kufiska, och några ungerska. Dessutom omkring 70 i fordna tider för vigtens jemnande sönderklippta eller brutna myntstycken af ofvannämnda myntsorter. Bland mynten låg äfven ett vackert silfverspänne med sin thorn, samt några uthamrade silfverbleck. — I en åker vid Ducker i Bunge har smidesbandlaren Jonsson hittat ett brostsmycke af silfver, med upphöjda figurer, föreställande Barmhertigheten, inom en med rosor prydd cirkel. Arbetet är vackert, men icke af högre ålder, Båda dessa fynd äro genom kon:s befallningsh. Kgl. M:t till inlösen hembjudna. Örebro den 11 Nov. ÅÄnnu är det i friskt minne buru fånggevaldigern Larsson, på fredagsafton i förra veckan hemfördes hit tillastaden illa misshandlad i hufvudet och, som det sades och man äfven trodde, skjuten af någon, som skulle stått i försåt för bonom å Ekersmon. Sednare har man trott sig finna, att väl intet skott träffat henom, men att han blifvit svårt slagen och sargad i hufvudsvålen, förmodligen af de farliga arrestanter, Tysell och Rylander, som han forslade hem från ting å Nya Kopparberget, hvilka sannolikt begagnat det lägliga tillfället att våldföra mannen för att under någon tid få njuta af den ljufva friheten. Det lyckade dådet har haft sina konseqvenser, och deribland först och främst förnyade stölder af hästar och tillbebör. Så stals häst, sele och åkdon, natten mellan Fredagen och Lördagen, vid Myrö herregård i Ringkarleby. Med detta ekipage reste herrarne 4T. och R. öfver Ramstigen till Arboga och vidare en half mil bertom den staden, der vid ett ställe, som heter Näsby, hästen sedan påträffades och återsicks af egaren hr grefve Kalling. I Slyte hade tjufvarne försett sig med nödigt hö åt Myröhästen. Sedan grefve Kalling med biträden fått af torgbesökande här på lördagen reda på höstölden och att tjufvarne sannolikt färdats Ramstigen åt Westerås län, skyndade han att kommunicera sig per telegraf med stadsfiskalen i Westerås samma dag eller lördagen. Grefve K. lyckades väl utan biträde af auktoriteter återbekomma sin häst m. m., men från bemälde fiskal erhöll han onsdagen ett bref, dateradt den 7 dennes, hvari han underrättades, att han troligen kunde återfå sin häst mellan Myrö och Björskogs prestgård, emedan annan häst och vagn natten mellan lördagen och söndagen blifvit stulne hos kyrkoherden Törnblom i Björskog, hvilka följande natt återfunnos i Munktorps socken, då åter häst med vagn stals hos kyrkoherden Nordlöf i Dingtuna en mil vester om Westerås, hvilka återfingos på Smedjegatan i Westerås måndags morgonen, hvaraf man kan draga den slutsats, att tjufvarne tidigt samma morgon passerat Westerås. Ytterligare utmärkte desse sin väg genom en ny häststöld uti en by i Romsartuna socken, belägen en mil norr om Westerås invid Stora Kopparbergsvägen. Häraf vill synas, att T. och R. betrakta alla hästar i deras väg såsom sina egna, och att de tämmeligen ofta göra ombyte, hvilket åtminstone så till vida är godt, att de då icke alldeles sorstöra de stackars kreaturen, som de under sin förra fribetstid gjorde med en vagnshäst, som de stulit från prosten Boberg i Romfartuna. Stadssiskalen i W. skref med anledning af de tydligt vägvisande häststölderna i Tisdags till Fahlun om bofvarnes esterspanande. Grefve K:s telegraferingsåtgärd och Westeråssiskalens skrifvese till Fahlun skola således måhända återbringa de farliga rymmarne inom lås och bom, hvilket dock, som vi anse troligt, vida bättre låtit sig göra om kon. befhde härstädes genast per telegraf satt sig i gemenskap med landshöfdingeembetet i Westerås, genom hvars åtgärd i sådant fall de förrymde säkerligen redan före ankomsten till Westerås varit fasttogne. Rättegångsoch Polissaker. Den i Thorsdagstidningen omnämnde förre sästningsfången Anders Csiristensson Wern, som lade sig till cadal OO aAnh häst ma hand! AT.