Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1854, sida 3

(Insändl. Till Red. af Handels-tidningen! Nästa Lördag astäckes härstädes bildstoden af Götheborgs grundläggare, som tillika var en af Sverges, för att icke säga verldens, störste Konungar. Uii Tit. tidning bar redan blifvit föreslaget att, med anledning af denna högtidliga och minnesrika tilldragelse, nägot äfven borde anordnas för beredande af en stiftelse till den oförgätlige hänsofnes minne, som tillika kunde bli gagnande för den ort eller den sak han grundlagt eller befrämjat. Med anledning häraf önskade äfven Ins. få påpeka en icke ovigtig sak, som sannerligen synes af behofvet ytterst påkallad, utan att derföre vilja gå något annat lika behösligt förslag i förväg, hälst det torde få antagas att tvenne tvillingsyskon, barn af den store mannens arda, icke allenast bör kunna få uppstå bredvid hvarenn, utan tillika få antagas vara desto välkomnare, som ju enighet ger styrka och det goda och nyttiga är behöfligt och tacknämligt i alla branscher. Ins. vill nemligen föreslå bildandet af en förening hvars ledamöter, medelst något frivilligt årligt bidrag af t. ex. en sk. eller något dylikt för hvarje dag — tills det åsyftade ändamålet upphunnits — eller ock medelst något bidrag i ett för allt — hvilket deck måhända kunde finnas mera betungande — bereda behöflig fond för ombyggnad af våra bryggor öfver hamnkanalerna, emedan dessa bryggor, i det skick de nu befionas, efter gatornas sänkning och omläggning, kunna anses för, om ej obegagnelige, åtminstone för högst svåra alt med lass öfverfaras, och ytterst plågande för de arma lastdjuren, hvilket hästägare och håstvänner borde behjerta: härvid förekommer isynnerhet den med svåra lass mycket befarna bryggan som leder öfver västra hamnen till lilla torget och skeppsbron, utan att förtiga det större flertalet af de öfriga bryggorna äro nästan lika obeqväma. Detta synes Ins. vara ett förslag att ej alldeles förkasta, då fråga är om högtidliggörandet af den store mannens minnesdag, att nemligen, medelst en för hvarje deltagare icke särdeles kännbar uppoffring, bidraga till förskönandet och förbättrandet af hans egen anläggning, hvaraf nyttan tillgodokom subskribenterna, deras samtid och efterverld — och till mildring af de stackars dragarnes ändå nog tunga mödor, — utan att, såsom ytterligare bevekande skäl, här behöfva knappast påpeka huru, under tidernas längd, och sä kerl gen ännu mer hädanefter, till följe af bryggornas förutnämnde nuvarande svårare beskaffenhet, mångsaldiga af de ädla lastdjuren blifvit och blifva på ett eller annat sätt mer eller mindre skadade, till ofta icke obetydlig förlust för deras resp. ägare. Helt säkert skulle den store grundläggaren af vär stad, med sin ädla själ, uppskattat en sådan plan, om den blifvit honom förelagd, och, lika väl för att bereda lättnad åt de stackars lastdjuren som beqvämlighet och fördel för deras ägare, gillat, fastställt och genomfört den förbättring som med detta förslag åsyftats.