Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1854, sida 2

nerhet ej den plats, der Vulkan sörut visat sig. Ett ögonblick förekom det honom som om något mörkt syntes deruppe och plötsligt försvann. — Är det en dröm eller verklighet? frågade han sig sjelf. Hvad var det för en hastig rörelse? skulle han hafva sett oss? Han kunde ej låta bli att tänka derpå; det förargade honom att han låtit smitta sig af de öfriges misstanksamhet, och han fruktade redan att hela företaget var misslyckadt; hans tankar voro ännu sysselsatta härmed, då Yvon återkom. — Nåväl? frågade Plouen. oÖ Det är intet att frukta från den sidan, sade ynglingen. — Du har icke sett något röra sig? — Icke det ringaste. Det finnes ej annat än klippor på alla håll. — Och du har hållit dig väl dold under vägen? tillade Plouen orolig. — Se blott! svarade matrosen och pekade på sina kläder, hvilka öfverallt voro betäckta med sand. — Det är bra, sade kaptenen; måtte vi blott ej ha begått något fel af öfverdrifven försigtighet. I Han var emellertid långt ifrån lugnad, och