Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1854, sida 2

Article Image
NRduDra llgClska TLGILUUCELSIAT1JÖ. Föreningsd agens firande i Christiania. Vi meddela här nedan, enligt löfte, efter Christiania-Posten, en berättelse om den fest, som, till firande af föreningsdagen, egde rum i kimurarelogen i Christiania, d. 4:de dennes. Deltagarne i festen, hvilkas antal, såsom förut blifvit nämndt, uppgick till circa 1,100, hvaribland 200 damer, samlades kl. 8 på aftonen i festlokalen. Salen var smakfullt; dekorerad och prydd med de förenade rikenas flagga; i midten hängde en dubbelsköld med Sveriges och Norriges vapen; på båda sidorna stodo Konungarne Carl Johans och Oscars lagerkrönta byster och bakom dessa voro åtskilliga militariska emblemer anbragta. Festen öppnades å Studentföreningens vägnar med ett tal af stud. Ihlen, som föreslog en skål för Konung Oscar, och uttryckte nationens tacksamhet för den fred och lycka, som H. M. under sin regering beredt densamma. Härefter uppstämdes sången: ,Gud sign vor Konge god,, hvarpå en af prof. Welhaven författad sång utfördes. — Nu besteg prof. Fays talarestolen och utbragte en skål för Föreningen. Han talade om den sanna belåtenhet med föreningen, som i Norge var herrskande, och yttrade bland annat: , Man har sagt, att Norrige icke arbetat så väl tillsammans med Sverige som på sin tid med Danmark. Är detta sannt? Nej! ljuder det högt från alla läppar. — Nej! detta påstående är visst icke sannt .... Kan någon med sanning säga, att här iNorge råder någon misstamning mot broderriket? Nej! förnuftets och hjertats röst uttala samstämmigt nej. Kunna vi missunna eller frukta Sveriges närvarande eller tillkommande styrka och lycka? Nej ropas .... Vi kunna ännu vara oense i mången åsigt, men eniga skola vi med mun och hand blifva mot en hvar, som vill åtskilja oss .... För en stark förening! för en lycklig förening! för en förening utan fruktan och tadel!, Ester denna skål afsjöngs sången; -Held os, vi har et Födeland., Derpå föreslog kand. Schmidt en skål för Norge, hvarefter öfverläraren Daa i varma ordalag proponerade skålen för Sveri ge och den svenska nationen. , Måhända skulle, , yttrade han bland annat, om än anslutandet till Sverige är nyttigt, dock en förening med en talrikare nation, med ett större rike vara af ännu mera gagn för Norge? — Nej, tusen gånger nej! af det enkla skäl, att de skandinaviska folken åro de enda riken, med hvilka en förening på lika vilkor är möjlig. Då vi kalla Svenskarne bröder, är det icke endast till följe af slägtskap i språk, i religion, i vanor och stats-institutioner, till och medi klimatets stränghet, m. m. Det är äfven af det skäl, att dessa nationer äro så temligen lika stora, att ordet broder kan uttalas utan oblyghet och en förening ingås, utan att vara en oriktig beräkning. — Nu tog advokat Dunker ordet och föreslog en skål för föreningens stiftares, Carl Johans minne. Han ordade om det split, som fordom herrskat mellan Sverige och Norge; liknade freden och samdrägten mellan de båda rikena vid en fager prinsessa, hvilken fördomarnes och nationalhatets lindorm hållit inspärrad. Men hvarken i Danmark, Sverige eller Norge fanns nu någon Ragnar Lodbrok eller någon riddar Georg, som djerfdes våga sig i strid med lindormen och befria den fångna prinsessan. Men i Frankrike fanns denne hjelte, han kom och, i stället för att, såsom man ville, föra Svenskarne till kamp mot Norges invånare, vände han sig emot odjuret på Kölen och slog det. — Härefter föreslog öfverste Broch en skål för svenska armn, och slutade med följande ord: Hell den arme, hvilken har en historia sådan som den svenska! Den kan hvila, men dess hvila är såsom lejonets, med öppna ögon; och lyger kriget öfver Norden Åc. Hurra, tre gånger tre hurra sör den svenska armån; aldrig sordunkles det lysande namn, den förvärfvat sig i krigshistorien! — För denna skål tackade löjtn. v. Cedervall, den ende närvarande svenske officer. Då han besteg talarestolen, utbröt ett oändligt jubel. Han tackade i hjertliga ordalag och under oupphörliga bifallsyttringar för det intresse som han här sett ådagaläggas för svenska solket samt för den föreslagna skålen för svenska I narhat Al dan Aslata dar Vällan fö

17 november 1854, sida 2

Thumbnail