Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1854, sida 1

gerkrona: det var med denna högre andliga I verksamhet han uträttade mer för sitt faderneslands räddning utur de stormar, hvarunder han emottog statsskeppets roder, för dess ära och makt; än gonom ocina krigiska bragder, så lysande dessa än voro. Betraktar man de förhållanden, under hvilka Gustaf Adolf uppträdde på thronen, och de tider, som följde, hvad lärer man? — Hörom åter Geijer: att den som ej förtviflar har rätt att hoppas allt; att den politiska räknekonsten är falsk, så länge den ej förstår behandla oändliga storheter, och den moraliska kraften är en sådan storhet. Armod och nöd och inre och yttre oro och ett hårdt land och en ringa solkmangd; allt detta betyder val mycket i maktens eller olyckans vågskål, men ej allt och stundom litet. Att äga någonting som man älskar högre än lifvet, att veta någonting som man fruktar högre än döden, betyder mer; och ett folk med ett sådant sinnelag är färdigt för stora saker. Det Svenska folket under Gustaf Adolfs ledning har lemnat ett bevis härpå, som historien ej kan glömma. Hvad fanns det då hos denne konungslige yngling, som så förmådde hänföra hans folk och göra det mäktigt af nästan öfvernaturliga ansträngningar? Det var hvad verlden sällan, hvad det hårda Norden alldrig sett i sådan fullkomlighet: kraften parad med mildheten och smyckad med naturens herrligaste gåfvor — föreningen af hjeltens eld och menniskovännens välvilja — bilden på en gång af det mäktigaste, af det älskligaste i menskligheten. Sådana äro de dessa gestalter, som folken bära i sina hjertan, emedan de blifvit odödlige genom hjertats snille — i verkligheten oftast snart försvinnande, såsom allt det skönaste på jorden, men lemnande efter sig ett namn, som är minnets ljusvaste valljud. Sådan var Gustaf Adolf. Tiderna ha intet ädlare namn. Men — -härsföraren ensam vinner icke slaget; de djupa leder vinna det med honom. Gustaf Adolf stod icke ensam, det svenska folket följde honom och närmast omkring honom slöt en skara af utmärkta personligheter sin (ring, personligheter som i stället för att fördunkla den store konungen, gåsvo honom ökad glans, emedan det var han som samlat dem omkring sig. Liksom historien visat, att små furstar alltid äro omgifna af små personligheter, emedan de dels frukta storheten, dels ej förmå upptäcka den, så visar den ock, att stora furstar städse stält omgifna af utmärkta män. Så omgafs Gustaf III af Svergessnillen i konstens och till någon del äfven i vetenskapens verld; så stodo omkring Gustaf Adolf de största statsmän och fältherrar svenska historien eger. Vid hjeltekonungens minne må derföre icke namnen glömmas af Axel Oxelstjerna, Bengt Skytte, Horn, Thorstenson, Banr, Wrangel, hans rådgifvare i rådkammaren och medtäslare på stridens fält. Vi vilja här föga tala om Gustaf Adolfs krig, tv äfven för dem som litet känna Sverges hi