Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1854, sida 1

2 — — att taga en rask fart på industriens vädjobana då först skall det visa sig, huru pass de stats former, vi ega, förslå att medfölja den lislig rörelsen — om de skola förmå att underhålla omvårda och till lyckliga resultat leda densam ma, eller om icke de nya, lefvande kraftern skola spränga de gamla, bräckliga kärilen. S. länge ,fattigdomen är ett folks fältrop ocl I yttersta hopp, kan detta folk möjligen trifva med former, som tillskapades i den tid, då sattigdomen verkligen var den enda tillslykten och för det industriella och andliga lif, son då ensamt fanns. För en stat, som besluti fastlåsa sig vid en medeltids-industri och at på sin höjd komma alltjemt ett sekel efter an dra, kan en stånds-författning ännu vara er möjlighet; men vill han framåt, så fort son någon annan går fram, så är ståndsväsende endast en black om benet. Jag upprepar: det är icke några personer, hvilka, för fäderneslandets räddning, det är farligt att lemna orepresenterade; det är de stora intressena, som icke höra till något af de ännu uppfunna stånden, men nu hota att växa dem alla öfver hufvudet. Med hvar dag komma stånden allt mer att stå såsom en otillräcklig, olämplig, ja hinderlig exponent af solkets vilja, kraft och bildning, under det friska lif och den snabba utvecklingshåg, som spritta i landets ådror. En ståndsförfattning är beräknad på hägnande och skyddande af särskilda intressen och industrier mot hvarandra, mot ,intrång. För att härom öfvertyga sig, behöfver man blott lyssna till våra stånds öfverläggningar om nästan hvilken fråga som helst. Att afväga ståndens styrka, så att det ena ej blifver det andra numeriskt öfvermägtigt, att i dem intvinga främmande elementer, att göra stånden många, att sammanföra dem — allt detta är och blifver ändock aldrig annat än palliativ; så länge sånds tanken ligger i bottnen, förblifver det hela alltid anstucket deraf. Jag föreställer mig icke, att ens en konservativ, som med öppet sinne följt verldshändelserna och är fördomsfri nog att vidgå, hvad han sett, skall. neka sanningen af hvad jag här sagt. Hvilket samhälle med stånds-representation har arbetat sig till någon industriel storhet? Industrien har aldrig varit eller kunnat vara af dem uppfattad i sin höga betydelse, d. v. s. sin enkelhet, sin frihet. Stånd hafva vant sig att söka sin trygghet endast uti att omgärda sig med skarpa skrankor. Detta har ledt dem till den tanken, att deras industri måste omgärdas likaså; och framför allt har all industri måst betraktas såsom ett stånds industri; första problemet har varit att uträkna, hvilketdera ståndets hon vore. Härpå ligger det mest lefvande exemplet i den nu pågående striden om bränvinet. Ett af stånden har fått i sina hufvuden, att frågan gälde dess intressen och ingen annans; och sålunda har en allmän industriel och financiel sråga — för att icke nu tala om hennes moraliska sida — blifvit förvandlad till en ståndsstrid. Det ligger ingalunda i sakens natur, att storbrännare höra till ett stånd, småbrännare till ett annat; och lika litet är det gifvet, hvilkendera af dessa afdelningar af bränvinsindustrien kommer att gynnas af det antagna nya systemet: men det ena ståndet utgick från den enda tanke, som det trott sig se klart, såsom af historien bekräftad, eller att ingenting kan från andra stånd utgå, som icke är beråknadt på att narra eller förtrycka bönder; och så uppstod en förbittring, hvars make vår riksdags-historia knappast kan uppvisa. Detta leder mig in på ett korollarium, som M. H. gör af denna obehagliga företeelse. M. H. frågar: skulle det varit önskvärdt, om vi nu haft en sådan representation, att allmogens ombud i den samma utgjort flertalet? Eftersom Sv. Tidn. här talat endast om orre —————— C TV är hra! DU ckall få lAf att lafokan I ff 3