Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1854, sida 1

— Är du snart färdig? — Straxt! När jag kommer med provianten, ställer jag mig framför klippan, dernere i ljungen. Ser ni hvar jag pekar? — Ja; vidare! — Vi hafva kommit öfverens om en viss signal: jag stöter i en pipa fem gånger å rad. Vid den första stöten sticker Vulkan ut hufvudet, vid den femte är han redan nere hos mig. Hvilken väg han kommer, är mig omöjligt att säga er, ty jag har aldrig sökt att upptäcka det. Han är ju en trollkarl och har sin Gri-Gri — men jag är en stackars neger. — Ån sedan? — Ja, sedan tar han hvad han vill, och låter mig behålla hvad han ej sjelf bryr sig om. Jag har minsann aldrig sökt lura honom på minsta vis, ty jag är rädd att han skall förhexa mig. — Och lissmedeln? Hvad gör han med dem? — Han tar dem med sig. — Men på hvad sätt? Hvilken väg? — Ja, jag säger er ju att det är hans hemlighet. Så snart jag är borta, försvinner alltsammans. — Och du har verkligen aldrig försökt att utspionera honom? Ä — Aldrig. Forts.)