Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1854, sida 2

förråda oss, behösde han ej göra så många omsvep. Man hvilade sig nu så länge som man trodde vara nödvändigt för företagets lyckliga utgång. Stället var både vackert och inbjudande, ty jorden var betäckt med den slags mossa, som växer på de högre punkterna, luften var frisk och ren, och bergplantorna doftade kraftigt rundt omkring från klipporna. Order voro gifna att förhålla sig tyst och qvarblisva på samma ställe. — Tand för tunga! hade kaptenen sagt. Har du förstått mig, St. Malo? — Begriper, kapten! svarade denne. — Det faller sig något svårt, hviskade Yvon. — Man måste finna sig deri, ungersven! man kan dessutom godt lefva ändå. Hur skulle det eljest gå med dem som äro stumma? — Tyst! befallte kaptenen. — Begriper! upprepade St. Malo. — Och döljen er bakom klippan så mycket Som möjligt. — Bakom klippan, matroser! upprepade St. Malo. Efter behörig hvila gaf maronnegern tecken till uppbrott. — Upp, alle man! och marschera ett godt