Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1854, sida 1

att dessa beskyllningar voro grundade: Barrabas gick med lugna steg och lika lugn blick, och då man hunntt till slutet af skogen och den öppna terrängen utbredde sig framför dem, var det han, som tillrådde att göra halt. — Massa, sade han; icke längre fram, Låt oss stanna här! Plouen ville ännu en gång pröfva sin man, och frågade derföre med sin aldrabarskaste röst: — Hvarför det? — Emedan det är farligt att gå vidare, svarade maronnegern lugnt. — Hvarför är det farligt? — Har ni icke sagt, massa, att ni vill öfverraska Vulkan? — Jo visst. — Men för att kunna öfverraska honom, är det nödvändigt att han icke ser er först. — Han kan således se oss nu? — Det är icke omöjligt, ty hvar Vulkan är, kan man aldrig veta. Tro ni mig, att det är klokast att göra halt här. Plouen gaf sina order och det gjordes halt. Hvad tänker du nu företaga? frågade han Barrabas.