Med anledning af denna hr Keillers replik, torde få upplysas, dels att Handelstidningens här bemötta anmärkningar icke rörde hr Alex. Keiller, då vi, vid anmärkningarnes nedskrifvande, icke ens kände att det var hans son, hvarom fråga var; dels att H. T:s yttrande var: sådant skulle vara oförsynt, derest ej etc. Hvad sjelfva saken angår, så står det faktum qvar, att staten för en enda enskilt persons undervisning under ett år, utbetalat 600 rdr i lärarearfvode, eller lika mycket som åtta folkskolor, med hundratals fattiga barn, bruka erbålla i årligt understöd af allmänna medel. Emellertid hafva vi ej bestridt den juridiska rättmätigheten af arfvodets utbetalande. Huruvida det alltid är moraliskt rätt att begagna sig af felaktiga föreskrifter, för att vinna en liten ekonomisk fördel på statens bekostnad, lemna vi åt hvar och en att, i enlighet med sina begrepp om hvad som är hederligt och anständigt, bedömma. Slutligen kunna vi ej undgå, att förklara oss hr Keiller förbundna för det öfverhufvudtaget höfliga skrifsätt han mot oss begagnat, en förbindelse, som är så mycket större, ju mera sällan vi hafva tillfälle att känna den.