Grefve von Engeström fortfar i sin skriftliga berättelse: Ä Den 22 Juli ankom grefve Wrede till Örebro och besökte mig dagen derefter. Han syntes icke då så enthusiastisk för prinsen af Ponte-Corvo; men talade alltid för honom. Cest le seul francais que jai trouve å Paris (sade han): les autres gånåraux sont des allet mands roides et ennuyeux. Man kan icke neka, atallt hvad som förnämligast skaffade prinsen vänner, var svenskarnes gamla tillgifvenhet för Frankrike och hopp om kejsar Napoleons vänskap, jemte den öfvertygelsen man hade om hans krigskonst, tapperhet och rådighet. Baron Lagerbjelkes depescher började blifva intressantare. De voro väl skrifna, men hans yttranden så skrufvade, att han hoppades kunna förklara dem till dens förmån, som slutligen skulle blifva vald. Hvad dem felade i tydlighet, det ersatte baron Wetterstedt genom sina förklaringar. Han, som sedan sin svågers återkomst, var alldeles omvänd från Augustenburgska partiet till det Ponte-Corviska, begärde att statsrådets ledamöter skulle få del af Lagerbjelkes depecher. De blefvo af dem läste och af wetterstedt så förklarade, att den hederlige Adlerbeth, som väntade Sveriges säkerhet ifrån Frankrike, öfvertygades, att kejsar Napoleon önskade prinsen af Ponte-Corvo. Han såg det med bekymmer, emedan han gått in på den tanken att välja hertigen af Augustenburg; men trodde sig böra åt fäderneslandets väl uppofira sin egen öfvertygelse. Rosenblad teg. Biskop Rosenstein, hans slägtinge, och Adlersparre, till hvilken han bar ett oinskränkt förtroende, voro ifrige för Augustenburg. Jag bevistade sällan dessa herrars öfverläggningar, men blef orygglig i min föresats att ej öfvergifva konungen. Jag hade alldeles intet bidragit att låta hans val falla på hertigen af Augustenburg; men sedan det var gjordt, borde jag förblifva dervid, intilldess konungen ändrade tänkesätt. Platen och Adlersparre voro de som uppgifvit detta förslag. Platen hade sedan ändrat sig; men Adlersparre höll ut med en honom egen envishet? — — — Vi förbigå här val-riksdagens både förhandlingar och kuliss-uppträden. Vid underrättelsen om sitt utkorande till svensk thronarfvinge afläto så väl prinsen af Ponte-Corvo som hans gemål tacksamhetsbref till Carl XII. Det förra slutas med denna tirad i öfversättning: SÄnda till denna dag har jag satt hela min ära, hela min lycka uti att tjena mitt land; men Frankrike skall, dermed smickrar jag mig, ännu värdigas med bifallsyttringar beledsaga mina bemödanden för mitt nya fädernesland. Det kan ej utan intresse se ett af sina barn kalladt att försvara ett ädelsinnadt folk, hvilket det sedan långliga tider tillbaka räknar bland sina värdigaste bundsförvandter. Jag är med den djupaste vördnad, Sire, Eders Maj:ts ödmjukaste och lydigaste tjenare J. BERNADOTTEL. I den nya kronprinsessans bref hette det, bland annat: Moder åt en son, som redan är vid den ålder att känva sina pligter och att uppfylla dem, skall jag ingenting försumma, för att göra honom begriplig hela deras vigt, och för att i hans själ inpregla exemplet af de dygder, som pryda Eders Maj:ts thron; och min lycka blir fullständig, när jag muntligen får hembära Eders Maj:t uttrycken af den djupa vördnad, hvarmed jag är, Sire, Eders Maj:ts ödmjukaste och lydigaste tjenarinna DESIREE. Begge dessa skrifvelser äro daterade Paris den 7 September 1810. Napoleons svar en dag tidigare pa Carl XIII:s bref i ämnet redan samma dag valet skedde (den 21 Augusti) var kallt och stolt. Eders Maj:t underrättar mig, att riksdagen utnämnt prinsen af Ponte-Corvo till Sveriges kronprins, och Eders Maj:t begär af mig, att jag må tillåta honom att emottaga kallelsen. Jag var föga beredd på denna tidning, emedan Eders Maj:t gifvit mig vid handen, att Ni skulle föreslå och låta utkora en broder till den siste kronprinsen. Jag har emedlertid uppskattat de tänkesätt, som förmått svenska nationen att gifva detta prof af högaktning åt mitt folk och åt min krigshär. Jag berättigar prinsen af Ponte-Corvo att emottaga den thron, till hvilken Eders Maj:t och Svenskarnes gemensamma önskan kallar honom. De tänkesätt som jag hyser för Eders Maj:t och Sverge föranlåta mig att förnya mina önskningar för dess lycka och lugn. 2. F——