2) I Handels och Sjösartstidningen, N:o 238, för i år, beskilles jag för, att oförskämt bafva tiggt af statens medel för att betala den undervisning, som hr löjtnant Odelstjerna meddelat en af mina söner. För den händelse att magon annan än Redaktionen skulle sätta tro härtill, får jag upplysa: att min son, James, jemte 5 å 6 löjtnanter vid Kongl. Götha Artilleri-regimente, började förl. höst för nämnde hr löjtnant, inhemta den förberedande undervisning, som, till vinnande af inträde vid Mariebergs läroverk, är föreskrifven. Åf orsaker, som äro mig obekante och som ej heller höra hit, fortsatte icke dessa hrr löjtnanter cursen, som räckte ett halft år, till slut, utan var min son den sista månaden, men ej förr, ensam om lectionerna. Detta föranledde fråga om huruvida jag skulle anses skyldig betala det arfvode, 400 rdr bko, som, enl. kongl. brefvet af d. 16 Nov. 1853, borde t. s. insormationskaptenen ovilkorligen af statens medel tillkomma för den handelse nämnde hrr hela tiden hade fortsatt cursen. Långt ifrån att oförskämt tigga om eftergift af den betalning som sålunda ifrågakom, förklarade jag mig, för hr landshöfdingen Fåhreus, som hade saken om hand, villig, att erlägga nämnde belopp, om, efter af honom, å vederbörlig ort, gjord anmälan, sådant af mig påfordrades. Att Kongl. Maj:t ansåg rättvist vara, det meranämnde arfvode af statens medel skulle utgå, var således ej en följd af något slags tiggeri från min sida. Götheborg d. 10 Nov. 1854. ALEX KEILLER.