Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1854, sida 2

Slafven framfördes. — Du vill således ej föra oss till Vulkan? sade han till honom. — Nej, massa! svarade sången, som blifvit djerf genom detta försök att underhandla med honom. Plouen syntes ej blifva förtörnad öfver detta motstånd; han tillade tvertom vänligt: — Hör på, Barrabas! Du måste dock vara ledsen vid att såder flacka omkring bland bergen. Om man nu gåfve dig så mycket penningar, att du kunde köpa dig fri? Vid dessa ord föregick en total förändring i negerns ansigte: hans ögon gnistrade och han darrade öfver hela kroppen. — Jag har vidrört den rätta strängen, sade Plouen för sig sjelf. Det gäller blott att fortsätta. Han stack händerna i fickan och framtog några guldmynt. — Om jag nu gålve dig några stycken sådanahär, att köpa dig ett hus och ett stycke jord för? — O massa, massa! sade negern med ett uttryck som om han ville fördrifva en ond tanke. — Du får tio dubloner om du förer oss till Vulkan och det lyckas oss att få fatt på honom.