VD MA 7 4 OO a —— stundom begagnar små verktys att utföra sina stora planer. Sannolikt hade aldrig Mälarens strand kommit att prunka med den bildstod, hvars aftäckningsståt utgör allmänna samtalsämnet och medelpunkten för så många både offentliga och enskilda bestyr, om icke dåvarande löjtnanten baron Carl Otto Mörner — liten i allt, utom i tilltagsenhet och gammaldags patriotism — gätt sina landsmäns tankar, önskningar och beslut i förväg och åt den blifvande stamfadren för Sveriges nya konungaätt öppnat perspektivet till nordens äldsta thron. Detta är ett historiskt faktum; och om tvifvelsmål hos en eller annan kunnat yppas i afseende på tillförlitligheten af bemälte friherres egen kberättelse om ursprunget till thronföljarevalet i Örebro år 1810,4 måste alla dubier falla för vitsordet af de tre furktionärer och statsmän, hvilka den tiden voro närmast invigde uti statens vigtigaste angelägenheter: deras exc. grefve v. Engeström, Wrede och af Wetterstedt. Den sistnämnde, hvilken uppsatte konungens proposition, hvaruti prins Johan Baptist Julius af Ponte-Corvo föreslogs till svensk thronföljare, skref derom från sjelfva valorten Örebro till sin unge 1) blifvande svåger, bemälte baron Mörner, som under då pågående valriksdag qvarhölls med politiskt portförbud i Upsala, följande i häfderna outplånliga rader: ÅAs närlagde dokument 2) ser du, att din på egen hand började underhandling i Paris tagit en allvarsam vändning. Om tisdag blir valet, och efter all anledning får hertigen af Ponte-Corvo enhällig kallelse i alla stånd; om i alla fall några röster skulle frångå honom, blir det till högst obetydligt amal. Jag har Sökt göra propositionen så rörande jag kunrat. — Jag har talat med general Adlercreutz 3) om din hitkomst; han vill det icke gerna, och hvarföre kan du icke ge dig tillfreds i Upsala, då saken i alla fall går? Man säger, oeh det med rätta, att ingen i fredstid kan hindra en riksdagsman komma till riksdag, och ej heller proponera hvem han vill till nog fe; här är likväl ett annat förhållande: du var Å som enskild man i Paris, men som curir, och på visst sätt officiel person, och i denna egenskap förtjenar tilltal, då du gör något utan autorisation. — — — Hvad som kan synas dunkelt i detta grefve Wetterstedts bref framstår i full dager uti statsministern von Engeströms skristeligen uppsatta berättelse om thronföljarevalet och excelensen Wredes skrifvelse till honom. I dessa begge likaledes historiskt tillförlitliga källor förekommer följande om baron Mörners politiska verksamhet 1810 på egen hand. Fredagseftermiddag — så förtäljer h. exc. grefve von Engeström — den (2) Juli kom wetterstedt till mig på kabinettet och sade, att baron Mörner vore återkommen och hade vigtiga saker att berätta, dem han endast kunde säga åt oss begge. Han kom in. det gör mig ondt — sade jag honom — att ni ej fått längre roa er i Paris. Hvad förer er så hastigt bem? Har ni ondt eller godt att säga oss? — Godt, svarade han. — Gud ske lof! det äro vi icke vana vid. Hvar äro edra depescher? — Jag har inga sådana; ty jag ville ej emottaga något af baron Lagerbjelke 4). — Hvad medför ni då? — Att jag förmått prinsen af PonteCorvo att emottaga svenska kronan. — Huru kunde ni tala med honom derom, utan att vara befullmäktigad? — Det talades i Paris om konungen af Danmark. Väljes han, så blir Sverige en dansk provins. Vår enda räddning är prinsen af Ponte-Corvo. — Är ni säker, att han emottager, så att ni ej på dubbelt sätt komprometterar? — Åh nej, jag har här ett bref. — Från honom till er? — Nej, från mig till honom. — Hvad bevisar det? Under detta samtal inträdde h. exc. grefve Essen. Då han såg Wetterstedts och min förvåning, frågade han efter orsaken. Jag bad Mörner berätta. Sedan han slutat sade Essen: Pojke! du borde sitta der hvarken sol eller måne skiner!X Söndagsmorgonen afreste jag till Haga och afgaf underdånig rapport om Mörners berättelse. Baron Adlerereutz var äfven ute och fick konungens befallning antyda Mörner arrest. I exellensen Wredes bref från Paris den 28 Juni 1810 till exellensen von Engeström heter det: Dagen efter min afskedsaudiens hos kejsaren 5) begärde baron Mörner ett samtal med mig, under vil1) Baron Carl Otto Mörner är född 1781,. blef fändrik 1788 och som sådan anställd vid Uplands regemente 1796, löjtnant 1809, afsked 1811, men qvarstod i regementet, adjutant hos kronprinsen Carl Johan samma år, kapten i armåen 1812, major 1813, öfverstelöjtnant 1817, öfverste på sjelfva kröningsdagen 1818, ståthållare på Rosersberg 1818—1819, vice landshöfding i Jemtland i fyra månader 1822, afsked ur krigstjensten 1824, tullinspektor vid Blockhusudden 1829, afsked 1841. 2) Carl XIII:s sednare proposition i Örebro om thronföljare-valet. 3) Adlercreutz var den tiden general-adjutant för armåen och i sådan egenskap föredragande i kommandomål. 4) Statsrådet Gustaf Lagerbjelke, som slutligen blef grefve och excellens, var den tiden svenskt sändebud hos kejsar Napoleon. 5) General Wrede någon tid uppehållit hade som voyageur accereditse sig i Paris och vid Nanoleans