Morsaren. Roman af Louis Reybaud. Öfoersättning. (Forts. fr. N:o 264.) En neger fanns verkligen der nere, och uppe från klippan kunde man se hans ögon lysa som ett vilddjurs. För att försvara sig mot hundarnes anfall, hade han icke annat än ett slags spjut, som var härdadt i elden; men han använde det så väl, att han hittills afhållit djuren ifrån sig, hur rofgiriga och uthungrade de än voro. Tamerlan, som vågat sig något för nära, hade fått ett våldsamt slag, och Bajazet aktade sig noga att denna gång uppgifva sin vanliga försigtighet. — Hur skola vi få ut honom? upprepade kaptenen. — Låt det bli min sak, sade Michel. Han k attrade ned efter klippan och var snart bor.a vid remnan. Uppmuntrade af hans ankomst började hundarne skälla med allt större hästighet. Michel å sin sida trängde oförsaradt in på negern, ehuru öppningen var så trång, att han hade svårt för att komma ige