Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1854, sida 1

sar! Vi komma nog fram! Om ett ögonblick är kältringen i våra händer. Han kan icke vara långt borta och kan omöjligt undkomma. Samtidigt härmed föregick han dem med sitt exempel; han störtade sig i det tätaste snåret och afbröt stammarne, då han ej kunde komma fram på annat sätt, — Se på honom! sade St. Malo; han är min själ icke rädd om sig. Tag exempel af honom, Yvon, och se hur du skall bära dig åt när du sjelf en gång blir kapten. Jag har kännt många raska karlar i mitt lif, men ingen som kan mäta sig med honom. Han kan få sina gossar framåt, det måste man medge, och det är synd att säga att vi dansa på rosor här — hvad menar du, Yvon? — Nej, det är säkert! svarade det artiga ekot. — Jag kan icke neka, att jag skulle tycka bättre om att flanera på Boulevarden med käppen i hand och cigarren i munnen; eller hvad säger du? — Jo, jag också. — Det är bra. Jag ser att du börjar få kultur, eftersom du tycker om Boulevarden. Första gången vi träffas der, skall jag ta dig med mig i ett vaxkabinett, som är bland det märkvärdigaste man kan se. Så belönar jag dig för dina framsteg.