min käre Yvon. Häraf kan du lära, huru man skall behandla matroser. Hvilken lyx! hvilket uppradande af buteljer och hönspastejer! Här äro ju alla Indiens kryddor samlade på en gång! Man kan se, att det har varit ett välmående hus, och allt är utmärkt väl tillagadt. I stället för att svara på detta tal, förde Yvon den ena portionen efter den andra till munnen med en ifver, som äfven på sitt sätt var vältalig; de andre matroserne följde lika tyste hans exempel, men detta öfverensstämde på intet sätt med mythologens kokbok. — Hvad är det för slag? hvad vill det säga? frågade han sedan han tagit sig en duktig klunk. Kallar ni det för en konversation? Fy skäms, matroser; fy! att äta kan vara bra, men man bör prata en smula med detsamma. Tuggredskaperna böra ej taga hela makten ifrån tungan. Dessa båda organer kunna gerna manövrera på samma gång. Förståndet vinner derpå, ty det upplyses, och magen förlorar icke det ringaste. Kaskt pojkar, låt oss nu höra något roligt! Du, Michel, skall börja! Hitta nu på något, min gubbe! — Låt mig vara i fred, för tusan! ropade den gamle matrosen förargad. — Bravo! Det kan man kalla att ta saken på rätta sättet. Du är och förblir en gammal björn. På min ära, tillade han, läggande han