tag, släppte de ej åter. — Det var blott högst sällan man lyckades frånrycka dem deras offer — dertill hade de vanligen sastat alltför länge! Det var denna hjelp, som Plouen oförmodadt erhöll, och han lät genast sätta dem på mager kost, för att preparera dem för verket; derpå återvände han till -Gregor och utsökte sig fem pålitliga karlar, hvilka han försåg med karbiner, som kunde nå långt, och med blanka vapen, för den händelse det skulle komma till ett handgemäng. I denna utvalda trupp figurerade trenne personer, hvilka vi känna: Mythologen, hvilken det aldrig felade resurser, Michel, som nu var dystrare än någonsin förut, och slutligen Yvon, en af de vigaste bland besättningen, hvilken kaptenen bestämt att bestiga klipporna. Med sådana män och en sådan anförare såg det icke godt ut för Vulkan. Af tjenarne på plantaget medtogs Acteon, som nu från ridknekt blef gjord till jagtbetjent, och som erhöll i uppdrag att hafva tillsyn öfver Tamerlan och Bajazet. Han var en af de få svarte, som dessa djur kunde tåla se, utan att genast störta på dem. Då allt var ordnadt på detta sätt och hvar och en