va: linearoch srihandteckning, perspektivlära, ornamentsmålning, modellering, machinritning, byggnadsritning (geometri ?) m. m. Skolan öppen alla söndagar från kl. 8—9 s. m., 3—7 e. m. samt alla söckendagsastnar från 7 9. För inträde sordras detsamma som för inträde till realskolan. Kostnaderna sör dessa skolor skulle så fördelas, att Handtverkssöreningen framgent såsom hittills underhölle sina tvenne skolor; Slöjdföreningen, den Teckniska skolan och båda föreningarne gemensamt realskolan. Särskilt bör anmärkas, att, enligt den plan, som i detta hänseende blifvit uppgjord, kostnaderna för denna organisation ej skulle komma att öfverstiga de kostnader, som man redan har för handtverksoch slöjdföreningens skolor. I sammanhang härmed har man äfven ställt ett förslag till skollokaler för de nyordnade skolorna, hvilket förslag vi anse vara det icke minst vigtiga, då icke blott trefnad och helsa äro beroende på goda skollokaler, utan ock ordning och tidsbesparning derpå mycket bero. Såvidt vi förstå är denna plan i sina hufvudsakliga delar rigtigt och väl uttänkt, och ett skolväsen för våra handtverkerier så utfördt skulle utan tvifvel i väsentlig mån bidraga, att till våra industriidkare både sprida den allmänna bildning, som man numera fordrar i högre mått än fordom af en samhällsmedlem, och äfven verka högst fördelaktigt på yrkesskickligheten, hvilken i våra dagar kräfver icke endast den mekaniska färdigheten, utan ock de förberedande teckniska kunskaper, som ligga i ritning, modellering, m. m. Det vill derföre synas oss, att respektive handtverksmästare, som kommit till insigt deraf, att allting, således äfven handtverksbildningen, går framåt, och att man således ej kan blindt låta allt blifva såsom det var i ens egen ungdom, böra med glädje omfatta detta förslag till det yngre slägtets utveckling och förkofran. Vi tillåta oss att vid tillfälle upprepa förr på ett annat ställe sagda ord, nemligen ett yttrande vid en examen i Örebro söndagsskola, den 22 Dec. 1850. Sedan talaren — densamma som nn skrifver detta — med klagan anmärkt, att nämnde söndagsskola endast varit besökt af 40 barn), under det antalet af lärgossar i staden (Örebro) uppginge till närmare 200 (förhållandet i Götheborg är ännu långt betänkligare), hvadan följden måste blifva, att ett stort antal af de barn, för hvilka skolan var inrättad, icke besökte densamma — yttrade han: Det uppvaxer således ibland och hos oss ett slägte, hvaraf endast ett högst inskränkt antal erhåller del af den, visserligen obetydliga, undervisning, som med ett par tre timmars skolgång i veckan kan vinnas; mängden erhåller icke den ringaste undervisning, utan får uppväxa utan att ens lära sig läsa rätt innantill, ännu mindre lära sig räkna och skrifva, hvilket väl ändock måste anses såsom något oundgängligt i det borgerliga lifvet. Jag vill ej tala om de öfriga kunskapsämnen, såsom fåderneslandets historia och geografi, m. m. hvilka väl ock måste anses vara behöfliga för personer, som lefva i ett ordnadt samhälle. Och, M. H. ), utur det slagte, som sålunda upp växer, skola engång edra efterträdare utgå, den väsentligaste delen af stadens borgerskap, i hvilkas händer måhända skola komma ej blott vidlyftiga enskilta angelägenheter, utan ock stadens och samhällets. Jag häpnarisanning vid tanken på det lättsinne och den liknöjdhet, hvarmed mången betraktar det uppväxande slägtets uppfostran. Det är dock — jag upprepar det — detta slägte, som skall intaga de mer eller mindre vigtiga platser vi nu innehafva; det är åt detsamma vi skola öfverlemna en älskad och dyr fosterjord; det är hos detsamma vi borde hafva, af alla våra krafter, nedlagt de frön till kunskap och dygd, hvarförutan ingen menniska kan uppfylla sitt eget ändamål och njuta den lycka, som dermed är förenad, eller verka för sitt samhalle, sina medmenniskor och sitt sadernesJand. Må vi lägga dessa omständigheter på vårt hjerta, M. H.! Måtte hvarje fader, hvarje husbonde inse och ihågkomma de förbindelser han har till hvarje barn, som blifvit öfverlemnadt åt hans vård — han skall aflägga räkenskap för hvarje sådant barn, icke blott moraliskt inför samhället och efterverlden, utan ock inför Honom, som af hvar och en utkräfver räkenskap huru han förvaltat det som blifvit honom anförtrodt. Hvarje menniska, M. H har stora förbindelser att uppfylla, och större ju större hennes makt och verkningskrets blifvit. Vi kunna i vår svaghet ej komma långt, men vi kunna sträfva att göra något. Åtminstone bör hvarje husfader kunna uppfylla den förbindelsen, att gifva ledighet åt och tillhålla de barn och ynglingar han har i sin omvårdnad, att besöka söndagsskolan. — Det borde på detta sätt ej kunna finnas en enda lärgosse i staden. sam fjnoc unnvexa ufan aJMl undervis