Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1854, sida 2

Dessa båda hundar hade ett sådant rykte om sig, att man på plantaget höll dem i lank natt och dag, utan att gifva dem något annat att göra, än nöjet att ömsesidigt anfalla hvarandra. De lefde således i en afspärrning, som icke kunde bidraga till att mildra deras karakterer eller förbättra deras seder. Det var derför förbi med den neger, som de kommo på spåren — de söndersleto honom utan vidare, och icke annat än styckena blefvo qvaraf honom. Tamerlan grep honom i strupen, Bajaret i benen och då deras tänder en gång fått