Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1854, sida 2

med en at bpedrolvelse och oölverraskning Dlandad känsla sett förekomma en del saker och händelser, som vittna om ingenting mindre än vänskapliga tänkesätt. Det anföres Soules tvist med franska ambassadören, Dillonska afsaren i San Francisco, en demagogisk maskerad) i en amerikansk hamn under en fransk örlogsmans dervaro. Det är dock omöjligt att i slika företeelser se annat, än några oroliga hufvudens verk, hvilkas handlingar strida emot amerikanska folkets och regeringens afsigter. Man är derför förvissad om, att de skola sörblifva enstaka, beklagansvärda fakta, och man I vet på förhand, att Unionen, som alltid emot Frankrike varit lifvad af en vänskap, som från begge sidor består nästan sedan 100 år, afböjer ansvarigheten för händelser, för hvilka den blifvit fullkomligt främmande. Mången tror dock, att amerikanska regeringen icke låter lugna sig genom slika vänskapliga utgjutelser. I Amerikanska gesandten i Paris, hr Mason, har begärt förklaring af utrikesministern Drouin de PHuys och den förklaring han af honom erhållit har varit så långt ifrån att tillfredsställa honom, att han vändt sig direkt till kejsaren, med hvilken han haft ett samtal emellan 4 ögon. Hvad som under detta samtal förefallit är obekant, men ges. har straxt derefter afsändt depescher till sin regering. Äf det svar han erhåller kommer troligen att bero, om han, såsom det befaras, begär sitt pass och afbryter den diplomatiska förbindelsen med Frankrike. Man beskyllar Soul för att hafva stått i direkta förbindelser med de franska slyktingarne i London. HI Mason tar honom dock bestämdt i försvar emot denna beskyllning och påstår att han ej blott icke emottagit dessa herrar, utan äfven, för att undvika alla falska utläggningar, föreslagit att den amerikanska diplomatkongressen skulle hållas i Ostende i stället för i London såsom ursprungligen var ämnadt. Soule är infödd Fransman, fastän han nu i flera år varit amerikansk medborgare. Såsom exalterad republikan, är det naturligt, att han till ytterlighet hatar den som upphäst sig till envåldsherre i hans fädernesland, och lär det vara obestridligt, att han under sin genomresa af södra Frankrike på vägen från Madrid till London komprometterat sig genom sina yttranden och sitt umgänge, som han nästan uteslutande skall hafva valt ibland regeringens förklarade fiender af det republikanska partiet. Häri har man förklaringsgrunden till franska regeringens förfarande, att vid äfventyr af häktning förbjuda hr Soul att resa genom Frankrike eller derstädes uppehålla sig. I De i Frankrike och England varande Amerikanare äro ytterstå upphragte öfver den skymf, som vedersarits en representant af deras land. Samma känslor torde saken allt äfven framkalla i Amerika. Här torde det vara på sin plats att nämna det förhållandet emellan England och Amerika är mycket spändt. Orsaken härtill är i synnerhet att söka uti den omständigheten, att Amerika vill utvidga sig och att England, såvidt det förmår, lägger hinder i vägen derför. — Uti en af Londons förnämsta salonger har man, utan att deraf göra någon hemlighet, omtalat, att lord Palmerston oförtöfvadt kommer att resa till Paris för att med franska regeringen aftala hvad som är att göra för den händelse en strid skulle uppstå med Amerika. Det är icke mera än en tanka derom, att de båda kabinetten vis-å-vis Amerika skola visa sig lika enige som i orientaliska frågan. En post-konvention är på väg att afslutas emellan Frankrike och England, genom hvilken postportot till sistnämnde land kommer att nedsättas från 80 till 60 centimer. B.H:s pariserkorrespondent skrifver, att det anses för säkert, att de allierade i år icke taga Sebastopols norra befästningar, men att de södra och sjelfva staden falla innan de tänka på återtåg. Handeln lider mycket under den nuvarande krisen och till följe af de amerikanska penningeförhållandena yppar sig äfven stockning i handeln med de transatlantiska staterna. Blott denna omständighet sörhindrar regeringen ifrån att redan nu göra bekant, hvad som dock snart måste blifva delgifvet allmänheten, nemligen den stora expositionens uppskjutande till 1856. Från ganska god källa vet man, att så redan blifvit beslutadt af kejsaren. ( Här anspelas troligen på något upptåg af franska flyktingar, i hvilket kejsar Napoleon, ,in effigie det förstås, fått spela en ,upphöjd rol. Red. af H. T. — 2— Z —