Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1854, sida 2

som en lök eller en potates! Nå, låt dem sköta sig sjelsva! Jag har minsann ej lust att förspilla min tid med att stå här och passa på — låt dem bege sig al när de ha lust. Jag går min väg! Dessa sednaste ord upprepade hon öfver tjugu gånger, innan det såg ut som om hon ville göra allvar deraf. Slutligen vände hon briggen ryggen och gick in i sin ajoupa för att ståda och göra rent derinne. Detta behöfdes verkligen, ty den bar tydliga spår af gårdagens händelser; besättningen på ,Gregor hade muntrat sig der före afresan och slagit allting i stycken. Skadan hade blifvit rikligt betald, men der funnos hvarken glas eller flaskor, och madam Blanche måste vara betänkt på att anskaffa nytt från början till slut. Öfverallt såg man blott sönderbrutna möbler, stumpar och slaskbitar, och det var besynnerligt siog att icke hela ajoupan blifvit nedrifven med detsamma. Mulattskan upphöjde också den ena suck en efter den andra, då hon betraktade all denna förstörelse. (Forts.)