Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1854, sida 2

20. IIändelsernas gång. Bland alla de personer, hvilka från stranden söljde briggens rörelser, sanns ingen, som var mera förvånad öfver dess orörlighet, än madam Blanche. Hon var uppe före daggryningen för att se fartyget lätta ankar, oeh hon väntade hvarje ögonblick få se det sätta till segels och styra at i rum sjö, såsom kapten Plouen sagt henne. Hon ville hafva detta nöje på köpet såsom en extra-betalning för den raskhet hon visat och hvilken kaptenen betalt henne med syratio piaster. Och nu rörde ,Gregor sig icke ur stället; icke en enda man fanns på däcket eller i rårna, — hvad skulle detta betyda? Mulattskans förstånd stod fullkomligt stilla. — Det är väl ingenting som fattas! sade hon för sig sjelf, i det hon beledsagade dessa ord med ett hastigt uppräknande af alltsammans. Nej, det fattas icke det ringaste, och allt var ombord före midnatten, såsom han begärde. Hundra stycken sjedersan, två och tjugu svin, tio lamm och sex fjerdingar oxkött — allt af bästa sort och för röfvarepris! Och sedan hela den massan grönsaker och frukter