——— Fr—7——7———————— Angremont kunde icke bära så många sörluster; hans humör försämrades med hvarje dag och hans helsa likaså. Hvad som mest bedröfvade honom ver, att hans dotter ej längre skulle vara det rikaste partiet på ön och icke skulle fördunkla de öfriga frumtimren i kolonien. Om han varit förståndigare, skulle han hafva sett, att hvad Mezelia förlorat i hemgift, det hade hon vunnit i fägring; vid fjorton års ålder var hon redan en fullkomlig skönhet, och så rikt begåfvad, att man ej visste om man mer skulle beundra hennes kroppsliga skönhet eller hennes fint bildade själ. Naturen syntes således vara mindre grym mot denna familj, än ödet varit, och att i ett hänseende gifva den ersättning för hvad den förlorat i ett anAÖ