schikoff rörande operationerna på Krim, är daterad d. 15 Okt. och lyder som följer: De söder om Sebastopol lägrade fientliga trupper skrida till belägringsarbetena; men de af Engelsmännen, äfvensom af Fransmannen, på 2 olika ställen och på temligt afstånd från våra befästningar, med tillhjelp af deras medförda faschiner och jordsäckar uppförda tranchåer skrida ganska långsamt framåt. Dagligen förstöres en stor del af de utförda belägringsarbetena genom värt fästningsartilleris välriktade eld, under det fienden hittills ej kunnat uppföra ett enda batteri. Små afdelningar utsändas hvarje natt från staden och oroa honom oaflätligt. Dessutom har en del af våra trupper framskjutits till byn Tschorgan vid Tschernaiaåen, för att afskära fienden dricksvattnet och tillochmed hota hans förbindelse med Balaklava. Af de öfver Perekop till förstärkning anryckande trupper har reservuhlan divisionen under general Korsis befäl sändts till Eupatoria för att observera den der quarlemnade sientliga garnison. När den 12 Oktober vår förtruppanalkades platsen, shprängde ryttareskaror af Araber och Tartarer ur staden och begynte en skärmytsel med densamma; men några Squadroner, hvilka understödde förposterna, voro tillräckliga att afslå anfallet och drifva fienden med förlust tillbaka till staden. Vid detta tillfälle fick chefen för 2:dra brigaden, general Wladislawlevitsch, ett ben genomborradt af en kula; annars ledo vi ingen sörlust. De sientliga trupper, som besästat sig vid Eupatoria, äro för närvarande blokerade från landsidan och beröfvade hvarje möjlighet att indrifva boskap och lifsmedel från de tartariska bönderna i grannskapet. Utan dessa förpostaffärer hafva ända till d. 15 Oktober inga andra operationer förekommit på Krim. Genom denna berättelse vederlagges det af engelska tidningar meddelade ryktet om Eupatorias intagande af Ryssarne. Ryska Invaliden af d. 24 Okt. meddelar en senare berättelse från furst Mentschikoff, enligt hvilken det d. 17 lyckats fienden att upprätta löpgrafsbatterier emot Sebastopols fästningsverk. Bittida på morgonen nämnde dag hade så väl från dessa batterier som från flottan öppnats en ganska liflig eld. Denna varade hela dagen, men emot aftonen hade ryska artilleriets väl riktade eld bragt större delen af dessa batterier till tystnad. På följande dagen d. 18 hade blott några af dem åter begynt elden, men mycket svagare, än den föregående dagen; från flottan hade alls icke mera skjutits. Oaktadt den häftiga och oafbrutna elden af det talrika fientliga artilleriet hade Sebastopols sastningsverk blott lidit helt obetydligt och skadorna inom en ganska kort tid fullständigt reparerats. I ryska hostidningen J. de S:t Petersburg läser man följande uppsats, som skall tjena till att rättfärdiga Mentschikoffs mycket tadlade förhållande på Krim: Anglo Fransmännen hafva förflyttat sin framför Sebastopol förenade styrka från norra till södra sidan om denna stad och derigenom fullständigt ändrat sin operations-basis. De ha vunnit detta mål genom en slankmarsch kring staden ). De utländska tidningarne finna icke ord nog för att berömma skickligheten af denna manöver. Utan att vilja förringa dess förtjenst, fordrar dock åtminstone rättvisan att tillika omnämna furst Mentschikoffs operationer emot fienden och sätta dem i sitt rätta ljus. Efter bataljen vid Alma, gick fursten, som vid Katscha och Belbek icke fann någon position, som skulle varit stark nog för att deri leverera fienden en ny drabbning, öfver Tschernaia och koncentrerade sina trupper öster om staden, sedan han försett de norra fästena med ett tillräckligt antal trupper. Fienden framryckte, gick öfver Katscha och Belbek samt kom till de höjder, som omgifva de norra fästena. Furst Mentschikoffs ställning var så till vida obeqväm, som han såg fienden placerad på sina direkta förbindelser med det inre af riket. Det kom alltså derpå an, att utträda ur denna ställning och fursten har gjort det medelst en ljus tanke (conception lumineuse), som på ett utomordentligt djerft sätt sattes i verkställighet. Natten emellan den 12 (24) och 13 (25) Sept. bröt han upp i riktningen af Baktschiserai, sedan han passerat Tschernaia på en enda bro. Denna flankmarsch utfördes under nattens lopp och han befann sig den 13 (25) i Baktschiserais dal på flankerna och i ryggen af fienden och hade sina förbindelser med det inre af riket och de väntade förstärkningarne fullkomligt fria. Furstens nya ställning skulle hafva varit hinderlig för fienden, om den i norr velat företaga sitt angrepp. Det har han äfven ej ens försökt; tvätom beslöt han att genom stadens kringgående förlägga utgängspunkten för sitt angrepp från norra till södra sidan. Må det vara oss tillåtet att upplysa några omständigheter, som låta opartiskt bedöma båda sidornas operationer. Furst Mentschikoff måste marschera tvars öfver berget på en enda väg, som från den punkt, der Mackenzies arrendegård är belägen, var blott 4 werst aflägsen från de fientliga förposterna; man såg tillochmed derifrån lägereldarne. Fursten kunde icke försöka att beI täcka sin marsch genom de medel, som i slika fall pläga användas, ty det kom framför allt an på att icke ådraga sig fiendens uppmärksamhet; i sitt läge måste han undvika en strid, hvilken skulle kunna hafva blifvit hinderlig för hans kolonners rörelser. Fursten marscherade med sin tross och artilleripark. Alla dessa svårigheter ha öfvervunnits, och våra trupper befunno sig d. 13 (25) på morgonen der, hvarest fienden icke väntade dem. Våra motståndare utförde likaledes, och nästan liktidigt, en flankmarsch, men under mycI ket gynnsammare omständigheter. Från Belbek och från den högslätt, på hvilken de befunno sig den 12 (24. pehöfde de hlatt nå acken,jens farm för att hofin.