Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1854, sida 1

egendomar måste ligga obrukade. Iusets chef var landsförvist, och för hans hustru återstod intet annat än att följa honom. Hennes hjerta hade redan för längesedan manat henne härtill; men hon hade velat hålla ut så länge som möjligt för att för sitt barn bevara återstoden af sin förmögenhet. Nu måste hon uppgifva denna tanke; måttet var rågadt. Landets författning och den gäsning som händel serna framkallat, tilläto icke ett fruntimmer att qvarstanna på ett ställe, der bon var utsatt för så många faror och förnärmelser. Etter att så godt sig göra lät hafva sörjt för att försäkra sig om de besittningar hon qvarlemnade på ön, och lemnat plantaget under uppsigten af en intendent, inskeppade sig fru Ångremont på ett neutralt fartyg till Trinidad, der hon hädanefter ämnade uppehålla sig. Midt under alla sina olyckor hade dessa makar likväl en glädje, den nemligen att åter se sig förenade, och att gemensamt kunna sörja för deras barns uppfostran. Den kreolske plantage-egarens känslor tilläto honom ej att återvända till Guadeloupe, så länge en revolutionär regering fanns på ön. Han ville icke återse den, innan hans politiska åsigter segrat. Enligt hans tanke var det en principsak, om hvilken man omöjligt kunde blifva ense. Med en så oböjlig själ måste han