Ryssarne i Tyskland. (Efter SawntRene Taillandier.) (Forts. sr. N:o 255.) Illusionen varade icke länge hos de mera insigtssulle. Trenne år sedan den heliga alliancen var slutad, fortsatte de ryska diploma: terna på kongressen i Aachen, hvad de så väl börjat på Wiener-kongressen; de ordnade det fria Tysklands rättigheter. Kejsar Alexander var här omgifven af en hel skara moskovitiska statsmän, hvilka syntes liksom taga en eröfring i besittning: grefve Woronzow, grefve Pozzo di Borgo, grefve Nesselrode, furst Lieven, grefve Capodistria, baron Alopeeus, baron Tschernischesl och baron Jomini. Fru von Krudener, som i Frankrike tre år förut uppträdt som czarens profetissa, intog älven en plats på kongressen i Aachen, i det hon genom sitt inflytande på de fromma sinnena syntes göra det lättare för Tyskarne att bära dens ok, som hon kallade den hvite engeln och verldens råddare. Hvad gjorde man på kongressen i Aachen? Man sysselsatte sig med att kristliggöra Tyskland i det heliga Rysslands namn. De revolutionära böjelser, hvilka baron Stein framkallat på samma tid som han kastade Tyskland i armarne på Ryssland, skyndade desse att qvafva. Kongressens hemligaste möten voro helgade åt detta arbete. Den vallachiske boyaren, grefve Alexander Sturdza tog sig mycket ifrigt saken an och förelade sin herre en liten skrift, som kallades: Betraktelser öfver Tysklands närrarande tillstånd, och var ett hätskt anfall mot universiteterna, allmänna opinionen och hela den litterära bildningen i Lessings och Kants sadernesland. En afskrift af denna memoar förirrade sig till Paris och utkom från trycket. Hvarje sida röjde det mest oförskämda förakt för den tyska bildningen. Det ryska fälttåget, sade grefve Sturdza, skall blifva ett medel i försynens hand att föra menniskoslägtet till den sanna religionen under Rysslands xgid. Hela Tyskland kom i uppror häröfver. En dylik andlig träldom förekom de utmärkta snillena långt tyngre, än nederlagen vid Wagram och Jena. Förbittrade svar haglade srån alla håll, och en ung student från Westfalen, en grefve Bochholz, sände tillochmed grefve Sturdza en utmaning. Denne tog till flykten, höll sig någon tid dold i Dresden, men då han äfven der blef förföljd af hotande skrifvelser, lemnade han vid nattetid Dresden och skyndade med falskt pass till ryska gränsen. Emellertid hade det rykte spridt sig, att den bekante dramaturgen och politiske skriftställaren Kotzebue vore alnandlingens författare. Ingen författare hade varit mer populär än han i Tyskland, då han ir 1812 utgaf stridsskrister mot Napoleon, för vilka Stein betalte honom. Blef han sin roll r 1812 otrogen, då han började skrifva för kyssland? Visserligen ej, och deri ligger förlömligheten af den politik, som på ett så enaldigt sätt förenade den ryska alliancen med evolutionära id6er. m: så länge det var nödvändigt för den ryka saken, hade han lofprisat de nationela, olkliga tendenserna; nu, då Ryssland atriumfseade, hade han befallning att draga i härnad not de frisinnade politiske skriftställarne. Man Kotzebue kastade endast åstod derföre, — om med skäl eller icke n.. C—e