Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1854, sida 2

den dock ett naturligt medlidande, som kan slumra en tid, men blott vantar på ett ögonblick att gifva sig luft. Sådan var äfven handelsen här. Dessa menniskor hade gått hit som till en fest; de gingo derifrån med sorg och ånger i sina hjertan. De voro icke alla så förhärdade som Vulkan. En händelse, som inträffade just emot slutet, visade att de bättre känslorna återvände. Bland slafvarne på plantaget funnos flera, som blott hade låtit hitlocka sig af de öfriges exempel. Detta skådespel upprörde dem, och isynnerhet voro de förtörnade öfver den roll, som man tvingat deras fru att spela. Häraf utvecklade sig plötsligt och utan föregående aftal en komplott, hvars resultat Vulkan, som var förblindad af sitt blodtörstiga hat, först erfor sedan det var för sent att motarbeta den. Under intrycket af det som föregick, hade det fiendtliga sinnelaget mot husets fru plötsligt förändrat sig, utan att hon sjelf ännn anade det ringaste. Hon såg ej, att hon på en gång var omgifven af idel deltagande och valvilliga ansigten; hon såg icke, att det var hennes eget solk; hon märkte ej, att de mer och mer aslagsnade henne srån de svarte, som utgjorde Vulkans band, ty allt detta skedm den största klokhet och försigtighet sot ått ej vacka någon misstanke. Sedan upp