Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1854, sida 2

franskt och ett engelskt, hå anländi från Krim till Konstantinopel med underrättelser från Sebastopol af den 15 Oktobet. Det syntes säkert, att elden skulle öppnas från alla batterierna den 17. De begge flottorna skulle understödja landttrupperna, och det var anledning att antaga, att man skall kunna med fördel använda skeppen på en vigtig punkt. Man tviflade icke på fästningens snara eröfring genom kraften af värt artilleri. I allmänhet var belägenheten tillfredsställande och truppernas helsotillstånd förträffligt. En pariserkorresp. i LIndep. belge skrifver, att Monitören af den 28 skulle meddela åtskilliga rapporter som regeringen dagen tillsörene bekommit från general Canrobert och vi ceamiral Hamelin. Dessa rapporter tros dock icke räcka längre än till d. 13 Oktober. Korrespondenten berättar, såsom vi redan i går meddelade, att Ryssarne, enligt Canroberts rapport, anlagt ansenliga nya befästninger och att de allierades styrka utgör 90,000 man. Åmiral Hamelin redogör för åtskilliga rekognosceringar, som han sjelf verkställt i närheten af Sebastdpol, törnämligast den 3 Oktober. Han fann ganska svaga punkter på flottbatterierna. Till följe häraf gjorde han sig i ordning att efter föregånget aftal med general Canrobert taga del i angreppet så snart landtbatterierna blifvit färdiga. Han skulle agera emot Karantänsfästet. Korrespondenten berättar vidare, att en samma dag ankommen rapport från hr Levi, generalinspektor för helsovården vid orientaliska arm6en, förmäler, att truppernas helsotillstånd är förträffligt och tillståndet på lazaretten i Konstantinopel ganska tillfredsstallande. Ryssarne hade angripit Engelsmännens positioner, men blifvit raskt och kraftigt tillbakavisade. Ehuru Engelsmännen, sedan de afslagit anfallet, ej förföljde Ryssarne,hade dock desse i denna affär förlorat 400 man. I ett, äfven af denna korrespondent omtaladt bref från general Canrobert till en vän, yttrar generalen den åsigten, att belägringen endast kommer att vara några dagar, men att man efter Sebastopols intagande blir nödsakad att leverera Ryssarne en ny slagtning. Andra enskilta bref omtala äfven ofvanberörde utfall, men gifva det en vida större vigt, ty, enligt dem, skulle 30,000 man af Sebastopols garnison deri hafva deltagit. Detta utfall ägde rum den 11 Oktober. Londonbladen innehålla följande notis från Balaklava af den 13 Oktober: Breschbatteriet, hvilket upprättats emot hvita tornet, blef färdigt den 11. De andra batterierna hafva god fortgång. En oupphörlig eld har sedan den 8 underhållits af ryska batterierna, men utan framgång. I går morse gjorde Ryssarne flera utfall, men uträttade ingenting. Alla Greker ha plötsligt lemnat Balaklava. Öfver Wien hafva Londonerbladen bekommit notiser från Konstantinopel, hvilka förklara Grekernas aslägsnande ur Balaklava genom ett i omlopp kommet rykte, enligt hvilket de skulle vare sinnade att sticka Balaklava i brand, hvarför man bortvisat dem. Afven dessa notiser omtala ett den 14 Oktober af Ryssarne företaget resultatlöst utfall från Sebastopol. Enligt hvad en brittisk officer skrifver den 3 Okt, fr. lägret utanför Sebastopol, grasserade då ännu koleran inom flera regementer, ehuru helsotillståndet inom brittiska hären för öfrigt var proportionsvis godt. Antalet aftjenstbart manskap hade emellertid betydligt sam mansmalt genom sjnkdomarna i Varna och de senare genom sjukdomar och strider vållade förluster. Den i det hela 31,000 man starka brittiska hären räknade den 3 Oktober ungefår 10,000 man i otjenstbart skick. Gardesbrigaden, hvilken för 2 månader sedan varit cirka 3000 man stark, räknar nu 1631 man i tjenstbart skick. Enligt till Wien anlända underrättelser från Krim blef ryska amiralen Kornilesf, som stupade första dagen af bombardemanget, dödad genom ett stycke af en bomb. FRANKRIKE. Kejsaren yttrar i en condeleance-skrisvelse till marskalkinnan St. Arnaud, att marskalken förskaslat sig ett namn bland Frankrikes berömde krigare den dag, då han, i trots af dngsliga råd, beslöt att landstiga på Krim. Denna fras anses syfta på engelska nationen, och har den äfven på det högsta stuckit de i Paris varande engelsmän. — S:t Arnauds enka får en årlig pension af 20,000 francs och den pension, som marskalk Bugeads enke åtnjuter, ökas till lika belopp. — General Yussuf, som ätföljt St. Arnauds lik till Frankrike, beger sig icke tillbaka till Turkiet, utan i stället till Algirien. — I Toulon inträffa nästan dagligen polska frivilliga, som i afdelningar af 12 å 15 man afgå till Turkiet. — Regeringen betraktar spanska regeringen med misstroende och har befalt sina halfofficiella FERRARI EN