Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1854, sida 3

Eller om du icke genast rycker fram med dem, skäll du ligga vid sidan af din hund. Drängen, som var en klok karl, insåg att endast list kunde hjelpa honom här; och han svarade derföre helt lugnt, i det han begynte knäppa upp sin rock: pengarne äro dina, det förstås; och du skall få dem, så snart jag kan komma åt dem. Men hör nu landsman, du måste till återtjenst hjelpa en fattig karl. Min herre, kammarrådet, tror mig icke, när jag kommer hem och säger, att jag blifvit öfverfallen; han tror kanske, att jag på annat sätt gjort af med pengarne.Medan han talte sålunda, hade han framtagit sin brefväska och tillade sedan med låtsad modlöshet: Xder har du pengarne; men skjut nu ett hål genom min hatt, så är saken klar och jag blir icke körd ur tjensten. Bolven tyckte det vara en billig önskan och afsköt pistolen tvärs igenom hatten; men då grep drängen honom med fast hand i bröstet och ropade med dundrande röst: se så, min vän! nu äro vi lika, och nu äro de tolfhundrade riksdalerne åter mina. Det varade icke länge, innan han fick bugt med sin motståndare, ty han var en stark karl. Åjade du, din hund, icke skjutit min Passopp, så skulle jag hafva låtit dig gå; men nu skall du i kurran, sade han. Han band honom som en kalf vid vagnen och lemnade honom till sin herre, hvilken genast ölverlemnade honom i rättvisans händer. ERE ERSTA TVR SENT —