Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1854, sida 1

— — — — — att kunna försvara huset. Hvarje afton måste ett dussin af dem hålla vakt i ett rum nere i understa våningen. Utanför blefvo på behöriga mellanrum förposter uppställda, hvilka skulle göra allarm, om någon fiende nalkades egendomens gränser. Sedan dessa åtgärder blifvit vidtagna, fanns intet annat att göra, än att lugnt afvakta händelsernas gång. Hvad som icke litet bidragit till att dessa band ökades, och att de förrymda negrerna öfverallt gripit till vapen, var den omständigheten, att ingen brydde sig om att bestraffa deras våldsbragder — det var liksom om allt tillhört dem. Under kreolerna af den gamla stammen hade man aldrig sett något dylikt; de förstodo att hjelpa sig sjelfva, de voro sin egen polis, och för att försvara sina hem behöfde de ej hänvända sig till militär-auktoriteter. De förrymda negrerna förde på den tiden ettjemmerligt lif. Bland nästan otillgängliga klippor och på en kal och ofruktbar terräng sådde de ett och annat, och den skörd densamma gaf dem, var knappt tillräcklig till det nödvändigaste lifsuppehället. Intet fanns som förenade eller sammanhöll dem, utom deras gemensamma olycka, och deras makt var så långt ifrån fruktansvärd, att de mycket mer sjelfva lefde i en beständig oro. Nu var förhållandet omvändt. Det hade in