Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1854, sida 1

syntes slagna af förskräckelse öfver denna plötsliga härjning, som ingen försigtighet kunde stanna eller förebygga. Då man frågade dem om orsaken, mumlade de något om hexeri, trollkonster o. s. v.; och de voro icke mindre förbehållsamma och försigtiga i sina förklaringar, än negrerna. En dold, hemlighetsfull och ohygglig makt syntes tynga på dem liksom på alla de öfriga. Då nästan alla djuren voro omkomne, och i stallarne funnes endast qvar några få boskapsdjur och hästar, utbröt ett nytt ondt. På samma gång och liksom efter en öfverlagd plan uppkom eld på fyra olika punkter af denna vidsträckta egendom. Här var det i ett plantage al brödfruktträd, der på ett sockersalt, hvilka båda voro fullmogna och just skulle skördas; längre bort i ett kaffeplantage, det rikaste på hela ön. Orsaken till alla dessa olyckor kunde icke länge förblifva dold: det var en fiendtlig hand, som anlagt eld på dessa olika punkter. Men hvilken hand? här började ovissheten. Var det bland husets slafvar man skulle söka den skyldige, eller bland Maron-negrerna? (så kallar man på kolonierna de svarte, hvilka rymt från sina herrar, och nu söka sin tilllykt i bergen, hvarifrån de, liksom rossoglar tid efter annan slå ned på slätten och anställa förödelser). Det var omöjligt att komma